931 Porrino—Powell 932 Frangois Poulenc. vistades från 1755 åter i sin födelsestad Neapel, där han 1760 blev dom-kyrkokapellmästare och direktör för Conservatorio San Onofrio. Hans 53 operor, 6 oratorier, mässorna och den övriga kyrkomusiken är starkt tids-betonade. Av mera bestående värde är hans kammarmusik; av hans 12 vio-linsonator är en nytryckt i F. Davids Hohe Schule des Violinspiels, en i Scherings Alte Meister, en hos Alard och en hos Moffat, en triosonata är publicerad i Riemanns Collegium Mu-sicum. Stort anseende har också hans 12 solokantater med generalbas (London 1735) och 6 Sinfonie da camera (1736). — Litt.-. S. Fassini, 11 melodrama italiana a Londra (1914). Porri'no, E n n i o, f. 1910, italiensk kompositör (Sardinien), var elev av Respighi vid konservatoriet Santa Cecilia i Rom, har komponerat den symfoniska uvertyren Tartarin från Tarascon (efter Daudets roman, belönad med Augusteopriset), symfoni över en fabel, Hezekiels vision, Salta-rello, rapsodin Sardegna och andra orkesterverk, sånger m. m. Portamento (it.), vid sång och stråkinstrumentspel hörbar glidning (se Glissando). Porta'to (it.) *’’buret” föredrag; vid pianospel = halvstaccato. Position [påsisjä'] (fra.) läge (på stränginstrument). Positkv (av lat. positivum — det uppställbara), en liten flyttbar orgel med flöjtstämmor i 4-, 2- och 1-fots-ton, var mycket populärt under medeltiden, senare mycket använt som hem-instrument, varifrån det dock undanträngdes under generalbastiden av *klavikord och *spinett. I Sverige menar man med p. en liten mekanisk portativ orgel, tidigare alltid med flöjtregister och stiftvals, numera även med tungstämmor och hålvals. Possi'bile (it.) ”möjlig”, i möjligaste mån; il p i ü p r e s t o p., så snabbt som möjligt. Postludium (lat.) ”efterspel”. Potpurri' (fr.), potpurri, en kedja av melodier, ofta sammansatt efter utommusikaliska principer. P.-formen kan ha till uppgift att ge ett tvärsnitt genom en opera 1. annat större verk och har därför stundom använts för operettuvertyrer etc. Nära p.-formen står valscykeln, rapsodin och den moderna fantasin (t. ex. Liszts Rigoletto-fantasi) samt av äldre former motet-ten och ricercaren. Poulenc [polä'k] Frangois, f. 7/1 1899, fransk kompositör, var elev av Koechlin, tillhör den modernistiska tonsättargruppen Les six, har med utgång från Satie och Ravel utbildat en egen stil. Han har komponerat verk för piano (Mouvements perpétuels, 1918, sonat för 4 händer, 1918, svit, 1920, impromptus, sviten Napoli, Promenades, 1921, m. m.), sånger till texter av Apollinaire, Coc-teau, Ronsard m. fl., Rhapsodie nègre för piano, flöjt, klarinett, stråkkvartett och sång (1917), sonat för klarinetter i B och A (1918), för klarinett och fagott (1922), för horn, trumpet och basun (1922), Chanson å boire för manskör (1922), pianokonsert, cembalokonsert (1928), baletter, annan scenmusik m. m. — Litt.: Självbiografi i L’écran des musiciens (1930). Powell [påu'el], J o h n, f. 6/9 1882, nordamerikansk kompositör, studerade i Wien för Leschetizky (piano) och Navratils (komposition), konser-terade i Europa och U. S. A. 1904— 07, har komponerat uvertyren In old Virginia (1927) och andra orkesterverk, Rhapsodie nègre för piano och orkester, konserter för violin och för