933 Power—Prihöda 934 piano, sonater för violin och för piano samt pianostycken, sånger samt operan Judith and Holofemes. Power [pau'e(r)], Lionel, engelsk kompositör ca 1400 (möjligen identisk med Dunstable), finns representerad med verk i bl. a. Trienter codices (publicerade i DTÖ). Om P. som teoretiker jfr H. Riemann, Ge-schichte der Musiktheorie (2 uppl. 1921) och W. Korte, Die Harmonie des 15. Jahrhunderts (1929, s. 23 ff.). PP, förkortning för pianissimo. Praetorius (lat. för Schulz[e]), Hieronymus, 1560—1629, tysk organist, son till organisten i Jacobi-kyrkan i Hamburg (som sannolikt var elev till Martin Agricola och upphovsman till den bekanta Rostock-hand-skriften Opus musicum excellens et novum), studerade för sin fader och i Köln, blev 1580 kantor i Erfurt, där han 1582 blev adjunkt och var från 1586 efter sin fader organist i S:t Jacobi. Ett urval av hans motetter, en mässa och ett magnificat har utgivits i nytryck i DTD 23. Tillsammans med sin son Jakob P. (död 1651 som organist vid Petrikyrkan i Hamburg, elev av Sweelinck), J. Decker och D. Scheidemann utgav P., som var en av sin tids bästa koralsättare, en Melodeyen-Gesangbuch (1604). Praetorius (lat. för Schultheiss), M i c h a e 1, 1571—1621, sydtysk komponist, var son till en predikant som varit J. Walters elev i Torgau där M. P. var elev vid latinskolan, blev student och organist i Frankfurt a/O, kapellmästare i Groningen, 1612 i Wolfenbüttel, Dresden och Halle. P. var en oerhört produktiv komponist, som skrev i skilda stilarter, från vene-tiansk flerkörig stil (P. är den störste ”venetianaren” utanför Italien) till kyrkokonsert med generalbas och vanlig evangelisk kyrkovisa. Hans orgelverk är utgivna av K. Matthäi (hos Kallmeyer 1930), av hans liedsatser har talrika nytryck utkommit hos Bärenreiter (Weihnachtslieder), hos Kahnt (Deutsche Psalmen und Kir-chenlieder von M. P.), hos Tucher, Schöberlein och Riegel. En samlings-upplaga redigerad av Fr. Blume är sedan 1927 under utgivning hos Kallmeyer. — En outsinlig källa för vår Michael Praetorius. Samtida kopparstick. kännedom om musikalisk praxis från tiden omkring 1600 är P:s musiklexikon Syntagma musicum (1—3, 1615—20), den största musikencyklo-pedin före Mattheson. — Lit t.-. W. Gurlitt, Leben und Werke des M. P. Creuzburgensis (diss. 1915), Fr. Blume, M. P. C. (1929), P. Zimmermann, Zur Biographie des M. P. (i Braun-schweiger Jahrbuch 1930). Prea'mbel, preambulon (fr. lat. ”förpromenad”), i den medeltida orgel- och lutmusiken ett fritt gestaltat förspel. Ur p. utvecklade sig *toc-cata och *preludium. Precipita'ndo [pretM-] (it.) ilande. Preludium (fr. lat., fra. prélude, it. preludio), förspel, som uppstått ur den gamla preambeln, har i regel fri form och tjänar som inledning till en fuga 1. annan sats av fastare form. Romantikens p. (fr. o. m. Chopin) har ingenting med det gamla p. att göra utan är endast ett kort fantasistycke för piano. Pfi'h6da, Vasa, f. 24/8 1900, tjeckisk violinist, gav konserter redan som 5-årigt underbarn, gjorde 3 år senare en turné genom Europa, bedrev allvarliga studier för Marak vid kon-servatoriet i Praha och räknas sedan han 1919 på allvar slagit igenom i