949 Rachmaninov—Radio 950 1926 förste förb.-dir. i Dansk Sanger-forbund, De samlede köbenh. Kor, Den sjæll. Centralkorforening samt för elitkörerna Bel Canto och H. K., har gästdirigerat bl. a. vid Concerts La-moureaux i Paris, är sedan 1943 ledare för Sydsvenska filharm, sällskapet i Malmö. Han är även censor vid Kgl. dansk Musikkonservatorium och har många förtroendeposter inom danskt musikliv. Som tonsättare har han framträtt med kammarmusik, körverk, stycken för violin och för piano, sånger m. m., har utgivit bearbetningar av gammal musik och skrivit uppsatser i musikaliska ämnen i fack- och dagspressen. Rachma'ninov, S e r g e j Vassilje-vitj, f. 1/4 1873, d. 28/3 i943, rysk pianist och tonsättare, var 1882—85 pianoelev av Damjanskij vid konservatoriet i Petersburg och därefter till 1891 vid konservatoriet i Moskva, där Siloti undervisade honom i piano, Tanejev och Arenskij i komposition, placerade sig tidigt ibland samtidens största pianister, senare från 1899 blev han internationellt ryktbar även som tonsättare, blev 1903 lärare vid Mariainstitutet i Moskva, bodde senare i åratal i Dresden, 1909—10 i U. S. A. och var från 1912 operakapellmästare i Moskva. R. var världsmannen bland vår tids tondiktare. Liksom sina föregångare bland den ryska tonkonstens ”européer”, Rubin-stein och Tjajkovskij, var han visserligen patetiker och elegiker men blottade inte sitt innersta på samma hänsynslösa sätt som de. Hans verk har ett drag av ridderlighet, som kanske inte var tidsenligt, men som i stället stod över tiden. Om de saknade den doft av den ryska myllan, som man finner hos Mussorgskij, Stravinskij och Sjostakovitj, så hade de dock ett nationellt tonfall, om vars ursprung man inte kunde misstaga sig. I vårt land var han närmast känd genom sina pianokonserter, särskilt nr 2 i c-moll op. 18 och nr 3 i d-moll op. 30, medan nr 1 i fiss-moll op. 1 och nr 4 op. 40 knappast har förmått hävda sig. Stor popularitet nådde även hans pianostycken och bland dem särskilt preludierna i ciss-moll och g-moll. För övrigt var hans produktion mycket Sergej Vassil jovitj Rachmaninov. omfångsrik. Hans operor nådde väl knappast över Rysslands gränser, men de båda symfonierna, de symfoniska dikterna, pianotrion och violoncell-sonaten tillhör den internationella repertoaren. Pianisten R. uppvisade samma karaktärsdrag som tonsättaren: suverän behärskning av de tekniska hjälpmedlen, nobless och fantasi. Genom sin lärare Siloti tillhörde han Liszts skola, och han var en av de få, som i våra dagar bevarade den obrutna traditionen från högromantiken. — Litt.: V. Belajev, R. (ry. 1923), samma förf, i Musical Quarterly årg. 13 nr 3 (1927). Radamès, den manliga huvudrollen (tenor) i Verdis opera *Aida. Radio. Liksom alla tekniska framsteg medförde även rundradion från början en viss kulturell nedgång (hemmusiken blev lidande på att man kunde åstadkomma snart sagt vilket slags musik som helst bara genom att vrida på en knapp). Med tiden har denna nackdel övervunnits. R.-n har blivit stimulerande för amatörmusiken och har dessutom blivit ett bildningsmedel som inte kan överskattas. Man behöver bara betänka det faktum, att för 25 år sedan endast en liten del av de största städernas befolkning hade hört en orkester, en stråkkvartett 1. en opera, Bach, Beethoven och Brahms var endast namn, om de ens var det. I dag har åtminstone Schu-