1001 Rootzén—Rosenberg 1002 den medeltida dansvisan (se B a 11 a d). Den medeltida rondeaun bestod av en serie improviserade strofer (cou-plets), som inleddes och interfolierades med en av kören ständigt upprepad refräng (refrain, repetitio). På detta sätt uppstod satsschemat R(efrain)-(couplet)a-R-b-R-c-R etc. I instrumentalmusiken gestaltades r.-formen mera konstfullt, särskilt när den uppträdde ss. final i den nya instrumentalstilens cykliska former (sonat, symfoni, konsert etc.), i det att r.-ts underordnade delar ofta sammanbands med tematiskt arbete, som fr. o. m. wienklassi-kerna kunde svälla ut till hela små genomföringsdelar. Rootzén, Kajsa Wilhelmina, f. 14/10 1904, musikskriftställare, verkade efter studentexamen (Hälsingborg 1924) som journalist (år 1925 vid Helsingborgs-Posten) och lärare (Bar-Lock-Inst. i Stockholm 1926— 28), studerade musikhistoria för G. Jeanson vid Stockholms högskola (fil. kand. 1931) och harmonilära för H. M. Melchers, var 1930—32 musikrec. i Scenen, 1933—37 i Teatern, samtidigt även red. för Phosphoros, är sedan 1938 ord. musikrec. i Svenska Dagbladet, föreläste i musikhistoria vid Stockholms arbetarinstitut 1933—34, har utom i en rad svenska tidskrifter även medarbetat i Musical America och har publicerat Den svenska baletten (1945). Rore [rår], Cyprien de, 1516— 1565, nederländsk madrigalist verksam i Italien, elev till Willaert i Venedig, där han var korsångare vid San Marco, 1553 hovkapellmästare i Ferrara, 1558—60 bosatt i Antwer-pen, blev 1561 hovkapellmästare i Parma och 1563 Willaerts efterträdare som kapellmästare vid San Marco men redan året därpå åter i Parma. de R. var en av skaparna av senrenässansens körmadrigal och visar starka ansatser till tonmåleri. Han har utom madrigaler (därav 3 i nytryck i Blu-mes Chorwerk) skrivit motetter, mässor, psalmer, en Johannespassion samt fantasier och ricercarer för orgel. — Lit t.-. J. Musiol, C. de R. (diss. Bres-lau 1928). Rosa rörans bonitatem (lat., ”ros som droppar godhet”), hymn av bis kop Nicolaus Hermanni som ingår i hans Birgitta-officium (utg. av H. Schück 1893). Hymnmelodin jämte texten med svensk översättning finnes återgiven i N. Svanfeldts Sång- och visbok (1936). Texten har även ton-satts för blandad kör av L. Norman. Rosa'lie (Schusterfleck, Vetter-michel ty.), överdriven användning av sekvenser. Rosalinda, den kvinnliga huvudrollen (koloratursopran) i Joh. Strauss d. y:s operett * Läderlappen. Rosenberg, Hilding Constantin, f. 21/6 1892, tonsättare och dirigent, avlade vid 17 års ålder organist- och kyrkosångarexamen, studerade därefter pianospelning hos Richard *An-dersson 1914—18 och samtidigt därmed kontrapunkt hos Ernst *Ellberg från 1915. Åren 1920—21 företog han studieresor till utlandet, bl. a. till Dresden där han blev elev till Richard Bushmayer. I dirigering har han utbildats hos Kurt Strigler och Herman Scherchen. ”Under ett kvartssekel har Hilding Rosenberg gått i spetsen som banbry-tare i vårt land för nya musikaliska ideal. Själv har han prövat snart sagt alla under detta århundrade aktuella stilarter och former — prövat och förkastat dem, tills han relativt sent kom till klarhet med sin egen stil. Han har arbetat sig igenom den svenska romantiken som man finner den hos Peterson-Berger och den unge Stenhammar, han har lärt sig behärska Regers, Sibelius’ och Nielsens tonspråk, och han har tillägnat sig de uttrycksmedel, som under detta århundrade ha experimenterats fram av fransk och tysk expressionism. Dessa stilexperiment ha dock icke lett till en allmän modernistisk elekticism. Snarare har ur dem framsprungit en stark personlig egenart, som i verken från det sista årtiondet framträder luttrad från överdrifter och självsvåld. I sina instrumentalverk är Rosenberg absolut musiker av monumental läggning, men han har därför inte avstått från utommusikaliska, inspirationskällor. Dessa har han sökt i det antika dramat, i modern dikt och dramatik, i exotismen men på senare tid framför allt i bibeln. Hans ut-