1021 Ryssland 1022 Salome, Carmen, Madame Butterfly samt som Susanna i Figaros bröllop, Margareta i Faust, Octavia i Rosenkavaljeren, Anna i Friskytten och Pamina i Trollflöjten. Fru B. var från 1936 gift med Gunnar Ahlberg (d. 1943). Ryssland. Den tidigaste ryska folkmusiken synes ha bysantinskt (kyrkotonartligt) ursprung men visar även drag, som låter ana tatariskt, finskt och nordiskt inflytande. Den östromerska kyrkomusiken hade i R. redan omkr. år 1000 nationell färg och fick på 1400-talet en primitiv fler-stämmig utformning. Från 1500-talet tar den profana folkvisan ofta formen av kosack-, rövare-, fängelse-, arbets-och pråmdragarsånger. I Ukraina blomstrade från samma tid en mera allmänt europeisk dansmusik (visor med ackompanjemang av bandura, den lutartade kobsa, gambainstrumen-tet gudok och vielle). Med Peter den store kom soldatvisan; från tiden omkring 1800 uppstod i städerna som sjunket kulturgods folkliga visor (tjastusjki), som sjöngs till ackompanjemang av balalajka 1. dragspel. Under romantiken odlades i städerna de s. k. zigenarromanserna, även dessa sjunket kulturgods, som emellertid ute i Europa har kommit att gälla som den verkliga ryska folkmusiken. — Den tidigaste högreståndsmusiken (fr. o. m. 1730-talet) var så gott som helt italiensk med hovkapellmästare och hovkomponister som Traetta, Ga-luppi, Sarti m. fl. Även inhemska tonsättare som Beresovskij, Bortnjanskij, Tjandosjkin, Fomin och bröderna Titov anslöt sig till denna italienska stil. En speciell rysk besättnings-art var däremot den s. k. ryska hornorkestern, grundad av J. A. Maresj (1719—94), som bestod av 90 livegna, av vilka var och en endast hade att blåsa en ton. — Under romantikens tidigaste skede konserterade i de stora ryska städerna många av samtidens största virtuoser, av vilka flera på allvar slog sig ned i de ryska storstäderna (Field, Rode, J. F. Berwald, Clementi, Henselt och många andra). — En nationell stil förbereddes av en rad adliga amatörkomponister (Var-lomov med Den röda sarafan, Alebjev, Verstovskij m. fl.), vilkas romanser snabbt nådde vidsträckt popularitet. En rysk konstmusik av utpräglad nationell karaktär uppstod emellertid först med M. Glinka (operorna Livet för tsaren, 1836, och Ruslan och Lud-milla, 1842). I hans spår uppstod två kontrasterande riktningar: en europeisk (vilket inte uteslöt typiska ryska tonfall i melodik och harmonik) med bröderna A. och N. Rubinstein, sin tids största pianister och grundare av konservatorierna i Petersburg och Moskva, den melodiskt och harmoniskt oerhört fantasifulle Tjajkovskij, vidare kontrapunktgeniet Tanjejev, Glazunov, Arenskij och under detta århundrade Medtner, Juon och Rach-maninov (även betydande pianist), och en utpräglat nationell (”nyryska skolan”), med Dargomysjkij, Balaki-rev, Mussorgskij, C. Cui och Borodin, alla geniala dilettanter, som emellertid fick sin tekniske fulländare i N. Rimskij-Korsakov. Från denne utgick dels en mera akademisk grupp (Lja-dov, Ljapunov, Kalinnikov), dels två av den nya musikens främsta mästare, nämligen Stravinskij och Proko-fiev, både sedan revolutionen verksamma i utlandet. Vid sidan om dessa riktningar står impressionisten Skr jabin och en rad modernister (Do-browen, mest känd som en genial dirigent, Mjaskovskij, Feinberg, Alexan-drov, Krjukov, Mossolov m. fl.) samt främst den produktive Sjostakovitj, det nya R.-s främste symfoniker. Bland utövande konstnärer må främst nämnas violinisten L. von Auer och hans elever T. Seidel, J. Heifetz m. fl., vidare pianisten (Liszteleven) Siloti, kontrabassisten och dirigenten Kusse-vitskij och bassångaren Sjaljapin, de flesta efter revolutionen bosatta i U. S. A. — Om det senaste kvartsseklets musikutveckling inom R. vet man mycket litet (med undantag av Sjostakovitj, som genom Toscanini m. fl. gjorts känd över hela den musikaliska världen). — L i 11.: L. Ssaba-nejev, Den ryska musikens historia (ty. övers. 1926), A. Pougin, Modern Russian composers (1930), Stolpjan-skij, Musiken i gamla Petersburg (ry. 1926), E. Braudo, Die Musik der USSR (1927), Handbok för teater och