1067 Schweback—Schweitzer 1068 Hjördis Schymberg-, (Heine, op. 24), Myrten (op. 25), Lie-der und Gesänge (op. 27, 51, 77, 96 och 127), Liederkreis (Eichendorff, op. 39), Gedichte der Königin Maria Stuart (op. 135) m. m. Bland kammarmusikverken märkes också två sonater för violin och piano (a-moll op. 105 och d-moll op. 121) samt smärre stycken för olika besättningar, och bland pianoverken sonaterna (fiss-moll op. 11, g-moll op. 22, de 3 Kla-vierson. für Jugend op. 118), Paga-ninistudierna op. 3, Intermezzi op. 4, 6 Konzertetüden (efter Paganini op. 10), Études symphoniques op. 13, Con-cert sans orchestre (f-moll op. 14), Kinderscenen (op. 15), Fantasie (C-dur op. 15), Novelletten (op. 26), Fasch-ingsschwank aus Wien (op. 26), Album für die Jugend (op. 68, 2 bd), 4 fugor (op. 72), m. m. samt verk för flygel med pedalrad (1. orgel) och piano fyra händer. — S:s recensioner och essayer i Neue Zeitschrift für Musik har utgivits ss. Gesammelte Schriften über Musik und Musiker (5 uppl. 1914). Av hans brev har utkommit: Clara S., R. S:s Jugendbriefe (4 uppl. 1912); Fr. G. Jansen, R. S:s Briefe, neue Folge (2 uppl. 1904); K. Storck, R. S:s Briefe in Auswahl (1896). — Litt.: J. von Wasielewski, R. S. (4 uppl. av W. von W. 1926); H. Abert, R. S. (i Reimanns Berühmte Musiker, 1903); Alfr. Schumann, Der junge S. (1910, dikter och brev); La Mara, R.S. (1911); R.Batka, R. S. (Reclam). Schweback, Barthold Julius Ander sen, f. 31/8 1878, norsk-svensk operasångare (tenor), blev först anställd vid ett svenskt operettsällskap på Eldoradoteatern i Kristiania, studerade sång två år för Wilhelm Kloed och ett år för Henrik Mayer varefter han fortsatte sin sångutbildning för Gillis Bratt, engagerades vid Oscar Lombergs operaturné 1903 och s. å. hos Albert Ranft, debuterade 1905 vid Kungl. Teatern och övergick 1908 till Oscarsteatern, där han stannade i tre år. Åren 1911—17 var han åter anställd vid Kungl. Teatern. Bland hans roller må nämnas: Lohengrin, Tannhäuser, Siegfrid, Parsifal, Otello, Siegmund i Valkyrian, Don José i Carmen, Pedro i Låglandet, Canio i Pajazzo, Florestan i Fidelio, Radamès i Aida, Hertigen i Rigoletto och Raoul i Hugenotterna. Schweitzer, A1 b e r t, f. 14/1 1875, tysk (från Elsass) teolog, filosof, läkare, organist och musikhistoriker, en av samtidens mest universella personligheter, studerade orgel i Paris för bl. a. Widor, som uppmanade honom att offentliggöra sina Bachteorier, vilket gav till resultat den genialt spekulativa monografin J. S. Back le musicien-poète (1905, 2 uppl. 1915, utvidgad ty. uppl. 1908, 8 uppl. 1931, eng. 1912). Han har även gjort en bestående insats i den nya orgelrörelsen och propagerar för en återgång till den äldre orgeltypen med svagare lufttryck och rikare övertonighet (Die Reform unseres Orgelbaues, 1909, Deutsche und französische Orgelbau-kunst, 1906, 2 uppl. 1927). 1913 blev han (e. o.) professor i teologi i Strass-burg. Redan då hade han verkat som missionär i Afrika, fann det för denna verksamhet nödvändigt att studera medicin, återvände till Strassburg, där han blev dr med. 1912, reste därefter åter till Kongo som läkare och lyckades renodla den tropiska sömnsjukans bacill. Sin missionär- och lä-kargärning har han till stor del finansierat genom turnéer som orgelvirtuos och föredragshållare (bl. a. i Sverige) . Kontentan av sin rika teologiska och filosofiska produktion har