1069 Schymberg—Schütz 1070 han framlagt i en Selbstdarstellung (i Die Philosophie der Gegenwart, häfte 7, 1924). — Litt.: Utom biografier av O. Kraus (ty. 2 uppl. 1929), H. Christaller (ty. 1931), J. D. Re-gester (eng. 1931), C. H. Champion (eng. 1928) har av S. publicerats självbiografiska arbeten: Aus mei-nem Leben und Streben (1931, Mitt liv och tänkande, 1936), Autobiography (eng. 1933). Schymberg, H j ö r d i s Gunborg, f. 24/4 1909, operasångerska (koloratursopran), väckte redan 1926 uppmärksamhet vid framträdande i radio, studerade från 1929 för Britta von Vegesack och från 1931 vid Operaskolan, debuterade 1934 som Bertha i Niirnbergerdockan, Solveig i Peer Gynt, Mimi i Bohème och Blonde i Enleveringen och är sedan 1935 engagerad vid Kungl. Teatern. H. S. står i förgrunden bland den lyriska scenens skådespelerskor i vårt land. Genom sin tekniska virtuositet har hon varit självskriven till operalitteraturens svåraste koloraturroller ss. Fior-diligi i Cosl fan tutte under Fritz Buchs ledning, Zerbinette i Ariadne på Naxos, Guilemette i Advokaten Pathelin och Serpina i Serva padrona. Hon har dessutom visat sig som en utmärkt skådespelerska i roller som Zerlina i Don Juan vid Mozartjubi-léet 1941, den kvinnliga huvudrollen i Romeo och Julia, Margareta i Faust, Lakmé, Manon, Sophie i Rosenkavaljeren m. fl. Som solist med orkester har hon medverkat bl. a. i Beethovens nionde symfoni. Hon har även sjungit vid flera tillfällen i Köpenhamn sedan 1935, i Oslo 1940 och i Helsingfors 1941 (i Bohème och Den vilseförda). Schütz (Sagittarius), Heinrich, f. 8/10 1585 i Köstrich vid Gera, d. 6/11 1672 i Dresden, den evangeliska kyrkomusikens störste mästare före Bach, var av gammal patricierfamilj, växte upp i Weissenfels, dit hans föräldrar flyttade 1591 och blev 1599 tack vare sin vackra sopran på föranstaltande av lantgreven Moritz av Hessen upptagen i det av honom stiftade Collegium mauricianum i Kas-sel, ett internat för unga adelsmän. På föräldrarnas önskan lät han 1609 immatrikulera sig i juridiska fakulte- Heinrich Schütz. Detalj av målning av okänd konstnär. Universitetsbibl., Leipzig. ten vid universitetet i Marburg men blev samma år av lantgreven erbjuden ett årligt stipendium på 200 taler för musikalisk utbildning i Italien. Han uppgav då sina juridiska studier och reste till Venedig, där han blev Giovanni Gabrielis lärjunge ända till dennes död 1612. Redan året förut hade han som ett bevis på sin konstflit kunnat sända lantgreven sin första tryckta samling 5-stämmiga madriga-ler. Äter hemma kallades han 1613 till Kassel som hovorganist. Härifrån ”utlånades” han 1614 med anledning av en högtidlighet till Dresden, varifrån man under de närmaste åren gjorde upprepade hemställanden till Kassel att få behålla honom, och 1617 blev han slutgiltigt sachsisk hovkapellmästare. Denna anställning kom att vara i 55 år, men S. erhöll stor frihet både till studieresor (Italien 1628—29) och till långvariga engagemang vid sidan om sin tjänst. Särskilt sedan det sachsiska hovkapellet på grund av 30-åriga kriget råkat i ekonomiskt förfall (1630—40 var det t. o. m. helt upplöst) tjänstgjorde han stundom åratal på andra platser. Till Köpenhamn kallades han ss. hovkapellmästare 1633 och stannade där under två år för att organisera det danska hovkapellet, 1637—38 var han åter där och stannade på återresan för en längre tid i Braunschweig, 1640 var han under ett