1103 Skala 1104 tiden närmast efter hemkomsten (1889) är också den andra violinsonaten e-moll op. 24. 1890-talet blev relativt fattigt på större verk, vilket tydligen sammanhängde med den enerverande sjukdom (psoriasis), som plågade S. under största delen av hans liv. Mot slutet av årtiondet inträder emellertid en ny starkt produktiv period med tredje violinsonaten (1900), Frödingssångerna op. 34 (1902), pianosonaten i e-moll op. 35 (1903) m. m. 1901—14 anordnade S. årligen konserter i Paris med biträde av violinisterna J. *Thibaud, Sven *Kjellström, G. *Enesco m. fl. Under dessa år av högsta skaparkraft tillkom sångserien op. 43 (1905), Kärlekssånger (J. Ger-nandt-Claine, 1909), och de förtjusande 12 små barnvisorna (Anna-Maria Boos, 1909), Josephsonsångerna Svarta rosor och gula (1911), sättningarna i op. 54 (1911) och op. 59 (1912) till kinesiska dikter av Li-Tai-Po, de 2 sångerna op. 55 (1911), Sommaridyll och Elegi (op. 62, 1913) och 5 dikter (Helena Nyblom, op. 63, 1914). För blandad kör med orgel 1. piano utkom 1909 6 hymner och psalmer, för piano bl. a. Prélude et fugue (1904), A-dur-sonaten (op. 44, 1905) och variationerna op. 48 samt 2 scherzi op. 52 (1911). Mest betydelsefulla är emellertid hans verk från denna tid för violin och piano: h-moll-sonaten (op. 47 1908) och a-moll-sonaten (op. 61, 1914), märkliga är även 2 smärre verk för samma besättning: Poème (op. 40, 1905) och Morceau de concert sur deux mélodies populaires suédoises (1905). Nämnas bör även den fagra violoncellsonaten op. 58 (1912). För orgel utkom 1907 som op. 46 2 häften med vardera 12 Legender i alla tonarter samt orgelfugan op. 49 (komp. 1907, utg. 1909). De allra sista årens produktion (1915—18) utmärkes visserligen av en kvantitativ tillbakagång, men att den skapande fantasin icke svek, visar sådana verk som sång-samlingarna op. 66 Till österland och andra sånger och op. 68 (1918). S. var helt och fullt lyriker. Hans mest framträdande egenskap var förmågan att kunna fånga en stämning, teckna en genrebild 1. uttrycka en tanke med några flyktiga drag. Denna utpräglade läggning för ”småkonst” begränsade delvis hans förmåga mot det dramatiska och arkitektoniska. Även om hans sinne för såväl kontrastverkningar som logisk byggnad i stort med tiden utvecklades i icke ringa grad i de större instrumentalverken, är han dock även där först och främst lyriker; kontrasterna har en mera lyrisk än dramatisk verkan och logiken följer mera lyrikens än arkitektoni-kens lagar. Detta som skulle vara en brist hos en klassicist blir till förtjänst hos romantikern S. liksom hos t. ex. Schumann 1. Chopin. Framför alla andra var S. trubaduren bland svenska tonsättare. Det är säkert ingen tillfällighet, att två av hans märkligaste och mest populära samlingar bär titeln Tannhäuser. Den amorösa visan och balladen utgör utan tvivel tyngdpunkten i hela hans lyriska produktion. Detta må dock ej överskygga det faktum, att han hade även andra strängar på sin lyra; natur- och stämningslyriken intar en framstående plats inom hans produktion, men ej heller den filosoferande idédikten 1. den visionära drömlyriken är honom främmande. Den humoristiska visan och dryckesvisan, barnvisan och den fosterländska hymnen har han också odlat liksom den andliga visan och den monodramatiska balladen. Mot begränsningen i besätt-ningsformer — han skrev aldrig för orkester 1. för större kammarmusikaliska besättningar — står en univer-salitet i ämnesval, stämningar och uttrycksmedel, som endast ett fåtal av musikens allra största lyriker varit mäktiga. — Litt.: Nils Brodén, Förteckning över E. S:s tryckta kompositioner (STM årg. 1, 1919); C. G. Nyblom, E. S. (1917); In memoriam(uppsatser av Berta Sjögren, Sigrid Elm-blad, W. Peterson-Berger och G. Nor-lén, ett poem av Helena Nyblom samt N. Söderbloms griftetal, 1918); Sven E. Svensson, E. S:s vokala lyrik (STM årg. 17, 1935); F. H. Törnblom, Musikmänniskor (uppsatser om S. av Anna Aulin, Berta Sjögren, Otto Olsson, Signe Gyllenstierna, Sven Kjell-ström och Anna Levertin). Skala (it. scala, stege), ett stegvis ordnat tonförråd. Man skiljer mellan