1105 Skalmeja—Skr jabin 1106 pentatonisk s. (med hela tonsteg och små terser),diaton isk s. (med omväxlande hela och halva tonsteg) och k r o m a t i s k s. (med uteslutande halva, omväxlande diatonis-ka och kromatiska steg). En diato-nisk s. är durbesläktad om tredje tonen bildar en stor ters till den första tonen, mollbesläktad om tredje tonen bildar en liten ters till den första. Skalmeja (fr. chalumeau, lat. cala-mus), äldre träblåsinstrument med dubbelt rörblad, utgången från den antika aulos, förädlades vid 1600-talets slut till oboe, engelskt horn etc.; tidigare hade ur dess basform (bomhart) uppstått fagotten. — S. kallas också säckpipans melodipipa och ett tungregister i orgeln. Skarby, Johan Edvin, f. 3/2 1880, pianist och pedagog, var 1900—06 elev vid konservatoriet i Stockholm (Hilda Thegerström i piano), där han 1902 avlade sina examina, blev efter avslutade studier 1906 lärare i piano-spelning vid Musikhögskolan (professor 1939) och är dessutom sedan 1910 organist i Kungsholms kyrka i Stockholm. S. har med framgång givit pianoaftnar och framträtt som solist med orkester. Skenkonsonanser kallas sådana från klanglig synpunkt konsonanta intervaller 1. ackord, som i sitt sammanhang får ett slags dissonansverkan. De vanligaste s.-na är *parallell-och *ledtonsväxlingsklangerna. Dessa kan uppstå genom figuration av huvudklangen (se notex. å sp. 648 och å sp. 889 samt sp. 266) men kan också ersätta denna och behandlas då som självständiga klanger. Ang. skenkon-sonanta intervaller se notex. f) å sp. 599—600. Jfr K o n s o n a n s. Skilondz, Adelaida A n d r e j e w a von, f. 27/1 1882, operasångerska (koloratursopran), var elev vid kejserliga konservatoriet i Petersburg, där hon utom sång även ägnade sig åt pianospel, komposition, instrumentation och teori. Hon var 1904—14 engagerad vid hovoperan i Berlin och 1916—20 vid Kungl. Teatern i Stockholm. Hon har även framträtt med framgång på konsertpodiet bl. a. med sopranpartiet i Beethovens nionde symfoni, som hon sjöng med Konsert- Alexander Skrjabin. föreningen i Stockholm från 1916 och flera år framåt. Hon ägnar sig numera helt åt undervisning i sång. ”Med sin höga, i alla lägen lika jämnt klingande sopranröst, sin perfekta sångteknik och ett av musikalisk känsla buret sångföredrag togs hon även vid Stockholms-operan huvudsakligen i anspråk för koloraturuppgifterna i den äldre repertoaren. Som Nattens drottning i Trollflöjten sjöng hon med ett brio granito, till vilket vi av våra egna icke hört maken sedan fru Östberg uppträdde i samma parti” (Arne Lindenbaum). Bland hennes övriga roller må endast nämnas Ro-sina i Barberaren, Gilda i Rigoletto, Violetta i Den vilseförda, Drottningen i Hugenotterna, Elvira i Den stumma, Lakmé, Tatjana i Eugen Onegin samt de tre sopranpartierna i Hoffmanns äventyr. Skoglöf, John Ossian, f. 26/7 1902, flöjtist och dirigent, var elev vid konservatoriet i Stockholm (Orion östman i flöjt) från 1926 och avlade där 1930 militär musikdirektörsexa-men. 1932—42 var han lärare i flöjt vid Musikhögskolan och är sedan 1942 musikdirektör vid Fårösunds kust-artillerireg:te. I radio har han framträtt både som flöjtist och dirigent för en blåsarensemble. Skrja'bin, Alexander Niko-lajevitj, 1872—1915, ämnade välja officersbanan men övergick till musik-