1109 Sköna Galatea—Smetana 1110 Sköna Galate'a (Die schöne Gala-thea), operett av Fr. von Suppé, texten av Poly Henryon (sv. övers, av J. Philipsson), uppf. f. f. g. i Wien 1865, i Stockholm 1868 (Humlegårdstea-tern). Sköna He'lena (La belle Hclène), operett av Offenbach, texten av H. Meilhac och L. Halévy (sv. övers, av L. Strindberg), uppf. f. f. g. i Paris 1864, i Stockholm 1865 (Södra teatern). Slagverk (ty. Schlagzeug, it. bat-teria, eng. percussion) slaginstru-mentgruppen i en orkester. I den klassiska symfoniorkestern bestod s.-et endast av ett par pukor, i operaorkestern, den högromantiska symfoniorkestern och naturligtvis i militärorkestern utökades det med liten och stor trumma, piatti, triangel och stundom tamburin och gong. Till slagverksgruppen räknas även klockspel, xylofon, ja ibland även celesta och piano (t. ex. i H. Alfvéns univer-sitetsjubileumskantat). I jazzorkestern har dessutom s.-et utökats med olika exotiska slaginstrument (t. ex. tom-tom). Slargando (it.) ”allt mera brett”, långsammare och bredare. Slentando (it.) ”allt långsammare”, bortdöende. Slezak, Leo, f. 1875, österrikisk sångare (hjältetenor), studerade hos Robinson, debuterade 1896 i Brno, var senare engagerad i Berlin ocii Bres-lau, sedan 1901 vid statsoperan i Wien, gästspelade vid flera tillfällen vid Metropolitan i New York. Han gav ut två memoarsamlingar: Meine sämtliche Werke (1922) och Der Wort-bruch (1927). — Litt.: S. Klinen-berger, L. S. (ty. 1910). Sme'tana, B e d r i c h, 1824—1884, tjeckisk tonsättare, visade mycket tidigt musikaliska anlag (spelade vid fem års ålder första violinstämman i en Haydnkvartett, framträdde ett år senare som pianist med uvertyren till Den stumma och skrev sina första kompositioner i 8-årsåldern), studerade från 1843 hos Proksch i Praha, förlorade vid oroligheterna 1848 sitt levebröd men fick av Liszt understöd att öppna en egen musikskola. Under denna tid tillkom pianotrion i g-moll Eedrich Smetana. under intrycket av hans dotters död (1855). 1859—61 verkade han som dirigent för Fil harmoniska sällskapet i Göteborg, uppträdde som pianist, gav lektioner och skrev sina första symfoniska dikter (Wallensteins läger, Richard III och Hakon Jarl), verkade efter återkomsten till Praha som körledare och musikrecensent, utbildade samtidigt sin nationellt tjeckiska kompositionsstil och komponerade sin första opera Brandenburgarna i Böhmen, som av kritiken ansågs vara för wagnersk. Som svar kom Prodanå nevèsta (Brudköpet, 1866), som med sin folkliga kolorit, sin otvungna glättighet och sin flödande melodiska, rytmiska och harmoniska fantasi har blivit den tjeckiska nationaloperan framför alla andra. 1866—74 var han kapellmästare vid Nationalteatern och skrev under denna tid operorna Dalibor (1868) och Dvè vdovy (Två änkor, 1874). En tilltagande dövhet drev honom att träda tillbaka som dirigent. I stället började en utomordentligt fruktbar period av skapande verksamhet med de sex stora symfoniska dikterna, som bär den gemensamma titeln Mitt fosterland (Vy&erad, Moldau, Särka, Från Böhmens skogar och ängar, Ta-bor och Blanik), stråkkvartetten Ur mitt liv e-moll (1876), m. m. 1882 drabbades han av en smygande sinnessjukdom, som efter mindre än två år