1131 Steinway and Sons—Stenhammar 1132 Steinway and Sons, den ledande pianofirman i U. S. A., grundades i New York 1853 av tysken H e i n -rich E, Steinweg (1797—1871), i U. S. A. amerikaniserad till Steinway, även grundare av en pianofabrik i Braunschweig (numera Grotrian-Steinweg), som 1850 övertogs av hans son T h e o d o r Steinweg (1825—89). Den amerikanska firman, som ännu är i släktens ägo, har dotterfirmor i London, Berlin och Hamburg. Stenborg, Carl, 1752—1813, operasångare (tenorbaryton) och teaterledare, son till teaterdir. Petter S., framträdde redan vid 14 år som konsertsångare, var ämbetsman 1767— 73, ägnade sig på Gustaf III:s uppmaning åt operan och var engagerad vid Kungl. Teatern 1773—1806 (roller: Agamemnon i Ifigenia i Aulis, Renaud i Armida, Gustaf Vasa m. fl.), verkade samtidigt som ledare för faderns teater (tills den nedlades 1799) för vilken han skrev scenmusik till en rad skådespel och sångspel. — L it t.: J. Flodmark, Elisabeth Olin och C. S. (1903) och S.-ska skådebanorna (1893), F. Hedberg, Svenska operasångare (1885). Stenhammar, Claes-Göran, f. 26/9 1897, konsertsångare (basbaryton), son till Wilhelm S., studerade efter studentexamen för bl. a. Gillis Bratt 1920—24, Ivar Andrésen, Haldis Ingebjart och Ester Ruhrseitz, verkade vid olika utländska operascener (Zürich 1925—27, Nürnberg 1927 •—29, Sondershausen 1929—30) i roller som Schwanda, Escamillo i Carmen, Almaviva i Figaros bröllop, Jochanaan i Salome, Wolfram i Tannhäuser, Talaren i Trollflöjten, Miller i Louise Miller m. fl. I Sverige har han sjungit vid Oscarsteatern och 1932—35 vid Lundholm-Richters turnéer. Efter avlagda examina blev han 1935 kantor i Storkyrkan (ordinarie 1938) och har vid sidan om denna befattning ofta framträtt som stilsäker och välklingande solist i oratorier och andra körverk. Han är även medlem av Voces intimae och Björling-kvartetten, med vilka ensembler han regelbundet framträder i radio. Stenhammar, Fredrika, f. An-drée (syster till Elfrida *Andrée), 1836—1880, operasångerska (sopran), var utbildad vid konservatoriet i Leipzig (1851—54) och hade engagemang vid en rad tyska scener innan hon 1855 f. f. g. uppträdde i Stockholm. Efter nya studier i utlandet (Paris) och gästspel i Wien engagerades hon 1859 åter vid Stockholmsoperan, som hon tillhörde till sin död. Hon verkade även ss. pedagog och utbildade bl. a. Olefine *Moe, Math. *Grabow och Gina *Oselio. Hon var sedan 1863 gift med operasångaren Oskar Fredrik S. (tenor), 1834—84 (broder till P. U. S.), som var utbildad av Révial i Paris och engagerad vid Stockholmsoperan 1862—65. Dottern Elsa S., f. 1866, domkyrkokantor i Göteborg, anordnade tillsammans med Elfrida Andrée folkkonserter och gav folk-viseaftnar. Stenhammar, Per Ulrik, fader till Wilhelm S., 1829—1875, tonsättare och arkitekt (lärare vid konstakademin), hade fått elementär musikutbildning vid A. F. Lindblads pianoskola men var f. ö. autodidakt, skrev andlig musik i romantisk, av Mendelssohn influerad stil. I det musikaliska innehållet nära besläktad med Wennerberg saknade han kanske dennes briljanta uppslag men förstod i stället att bättre utnyttja sina musikaliska idéer. Bland hans verk må nämnas oratoriet David och Saul för soli, kör och piano (orgel), instru-menterad för orkester av Wilhelm S. och under dennes ledning uppförd av Filharmoniska sällskapet i Stockholm (1900, utg. av Musikaliska konstföreningen), vidare kantater, en- och fler-stämmiga sånger m. m. Ett oratorium Johannes Döparen blev ofullbordat. — Lit t.-. SMT 1900 s. 33. Stenhammar, Karl Wilhelm Eugen, son till P. U. S., f. 7/2 1871, d. 20/11 1927, började (enligt egen uppgift) redan före 9 år ”läsa harmoni” för en fröken Öberg, och arbetade — sedan han i 10-årsåldern hade hört sin första opera, Trollflöjten — med en opera till Topelius’ barnpjäs Prinsessan Törnrosa, som dock aldrig blev fullbordad. Ett par år senare —• 1884 1. 1885 -— bedrev han fria