1129 Stantipes—Stein 1130 Sta'ntipes (lat.), estampida (pro-venc.), stampita (it.), estampie (fra.), stampenei (mht.), ett fritt gestaltat medeltida instrumentalstycke, som spelades ”på stående fot”. S. var enstämmig ocli formellt närmast besläktad med den medeltida *sekvensen. Stare, Märta, f. 1/7 1910, operettsångerska (sopran), elev till bl. a. Clary Morales och Sigrid Terlizzi, debuterade 1930 vid en Oscar Textorius-turné som Belotte i Madame Pompa-dour, var 1931—33 engagerad hos Textorius, 1933—35 vid Oscarsteatern, 1935—36 vid Vasa Teater i Finland och från 1936 vid Stora teatern i Göteborg. Roller: Fedora i Cirkusprinsessan, Margot i ökensången, Raka i Blomman från Havaii, Ju-liette i Greven av Luxemburg, Helena i Polskt blod, Valencienne i Glada änkan m. fl. Stars and stripes [-strajps], The (eng.) ”stjärnor och ränder, stjärn-baneret”, marsch av J. P. *Sousa, har nästan fått karaktären av en natio-nalmarsch. Starspangled banner [ spänggeld bänner], The (eng.) ”det st järn-strödda baneret”, U. S. A:s nationalsång. Ste'ffani, Agostino, 1654— 1728, venetiansk kompositör, fick sin utbildning från 1667 vid hovkapellet i München hos J. K. *Kerll samt 1672 —74 hos E. Bernabei i Rom, blev 1675 hovorganist i München, tog starka intryck av *Lully i Paris 1678—-79, prästvigdes 1680, var från 1681 kammarmusikdirektör i München, 1688 hovkapellmästare i Hannover, där han också fick diplomatiska uppdrag liksom vid hovet i Düsseldorf (från 1703), blev 1706 titulärbiskop i Spiga, 1709 påvlig resident för Nordtyskland. Från denna hcderspost trädde han emellertid tillbaka av ekonomiska skäl och bodde omväxlande i London (som president för Academy of ancient music) och i Italien. Ända sedan han 1711 engagerade Händel som hovkapellmästare till Hannover, stod han denne personligen nära och samarbetade med honom både i Italien och i London. — S. hörde till dem som i den från början monodiska barock stilen åter anknöt till den polyfona palestrinastilen. Han blev på detta sätt jämte Corelli, Lotti m. fl. skaparen av högbarocken, som nådde sin högsta konstnärliga ståndpunkt med Bach och Händel. Han komponerade arior och duetter med obligat a instrument (hans kammarduetter utgavs av Brahms i bihanget till Chrysanders Händelupplaga), kantater, ett Stabat mater med stråkorkester och orgel, triosonator (därav 2 i nytryck hos Nagel) m. m. 2 scherzi och 2 kyrko-sonator är nytryckta i DTB 6,2. — L i 1t.: A. Neisser, Servio Tullio von S. (1902), vidare uppsatser av R. D. Renses (i Musica d’oggi, 1921), A. Untersteiner (i Rivista musicale ita-liana 1907), A. Einstein (i Kirchen-musikalischcs Jahrbuch 1910) m. fl. Stein, Fritz, f. 17/12 1879, tysk musikforskare och dirigent, var elev hos Ph. Wolfrum i Heidelberg och hos *Reger och *Straube i Leipzig, blev 1906 universitetsmusikdirektor i Jena, promoverades 1910 till dr phil. på en avhandling Zur Geschichte der Musik in Heidelberg (2 uppl. 1921), efterträdde 1914 Reger som hovkapellmästare i Meiningen, var från 1918 organist i Kiel, från 1925 även generalmusikdirektor och från 1933 direktör för musikhögskolan i Berlin. S. har utgivit Beethovens (?) Jena-symfoni, symfonier av Johann Christian Bach på Peters förlag och hos Eulenburg G. Gabrielis Sonata Pian e forte, Schütz’ Jesu sieben Worte och passionerna efter Mattheus och Johannes. lian har också utgivit skrifter i organisatoriska och pedagogiska frågor. Stein, Astrid Ingeborg L i z z y, f. 26/12 1908, operett-och revysångerska (sopran), studerade i Tyskland och i Stockholm för Britta von Vegesack, debuterade 1932 på Folkteatern i Göteborg och har sedan dess varit anställd i Stockholm hos Björn Hodell på Södra teatern, hos Karl-Gerhard på Folkteatern och hos Ragnar Klange på Folkets Hus teater. Hon har gästspelat i Köpenhamn 1933, i Norge 1939 som Hanna Glawari i Glada änkan samt 1940 på Hippodromteatern i Malmö i Mazurka. Hon är sedan 1940 gift med Carl-Olof Anderberg.