- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
1135-1136

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenhammar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1135 Stenhammar 1136 musikstudier tillsammans med äldre kamrater men fick först 1887 någon systematisk pianoundervisning. Det var för Richard * Andersson, och dessa studier fortsatte till 1892. Då hade han redan två år varit lärare i dennes ptianoskola. Under tiden hade han skrivit kontrapunkt för Dente (1888 —89) och för Hallén (1889—92), spelat orgel för Heinze och Lagergren samt bedrivit studier i fri komposition för Emil Sjögren. Men redan tidigare hade han komponerat den sedermera tryckta sången I skogen (1887 1. 1888) och Fiskerjenten (Björnson, 1888). Jämsides med studierna för Hallén och Sjögren komponerade han sina första större verk, balladerna Snöfrid (1891, uppf. först 1896 i Stockholm) och Prinsessan och svennen för soli, kör och orkester (f. f. g. i Stockholm 1892). Vid denna tid började han även bli bekant ss. pianist (solist i Brahms’ d-moll-konsert på operan 1892), fortsatte sina pianostudier hos Barth i Berlin vintern 1892—93, turnerade 1893—94 med Aulin, skrev balladen Flores och Blanzeflor för bar. och ork. op. 3 (f. f. g. i Stockholm 1895), spelade 1894 sin första pianokonsert (op. 1 b-moll) på Kungl. Teatern under Nordqvist. Under dessa år skrev han också operan Gillet på Solhaug (Ibsen), vars partitur väckte intresse hos Karl Muck, som då var förste kapellmästare vid kejs. operan i Berlin. Emellertid uppfördes den först 1899 i Stuttgart (i Stockholm 1902). 1895—96 konserterade han i Tyskland, komponerade uvertyren Ex-celsior (f. f. g. 1897) och kantaten till Stockholmsutställningen 1897. Detta år tillkom operan Tirfing och koncipierades tredje stråkkvartetten F-dur (f. f. g. 1898), vidare debuterade han som dirigent vid en symfonikonsert på operan och anställdes ss. ledare för Filharmoniska sällskapet. Han studerade in Tirfing på Stockholms-operan (f. f. g. 9/12 1898), blev dirigent för operans symfonikonserter och påbörjade violinsonaten a-moll op. 19 (f. f. g. 1901 med Aulin). Vintern 1900—01 var han kapellmästare vid operan och förvärvade därvid den dirigentrutin, som skulle få stor betydelse för hans framtida verksamhet. Hösten 1901 företog han en turné genom hela Sverige med John Forsell, nyåret 1902 till Helsingfors med Forsell och Aulin, och i april spelade han Beethovens Ess-dur-konsert under Hans Richter i Köpenhamn. Den följande vintern planlades första symfonin F-dur (f. f. g. Sthlm 1903, senare omarbetad) och i januari 1903 reste han till England, där han i Manchester spelade sin första pianokonsert under H. Richters ledning. Ären 1903 —06 upptogs av konsertresor och flitigt kompositionsarbete: Ett folk för baryton, kör och orkester (Heiden-stam, f. f. g. 1905), balladen Ithaka för baryton och ork. (1905), andra pianokonserten och fjärde stråkkvartetten a-moll (f. f. g. Göteborg 1910) påbörjades. Säsongerna 1904—06 dirigerade han dessutom Nya filharmoniska sällskapet. Vintern 1906—07 tillbragtes i Italien, där andra pianokonserten d-moll op. 23 och rapsodin Midvinter för kör och orkester (båda f. f. g. i Göteborg 1908) fullbordades. I Italien nådde honom kallelsen att övertaga dirigentskapet för Göteborgs orkesterförening, vilket han innehade till 1921. Han utnämndes visserligen till director musices vid Upsala universitet 12/10 1909 men tillträdde aldrig platsen (avsked 25/11 1909). Göteborgs orkesterförening förde han upp på en konstnärlig nivå, som väl kan jämföras med de båda Stockholms-orkestrarnas utan att därför taga dessa ss. förebild. Tvärtom framförde han med förkärlek verk, som först senare införlivades med orkesterrepertoaren i Stockholm (Bruckner,Mahler, Reger, Sibelius, Nielsen m. fl.). Från Göteborg företog han årliga konsertturnéer ss. pianist med verk av Mo-zart, Beethoven, Brahms o. a., ofta tillsammans nied Henri *Marteau. Hans produktion var under denna tid visserligen mindre rikhaltig än under den tidigare perioden men ädlare och djupare. Nu tillkom de båda sista stråkkvartetterna (Serenad C-dur, 1910, och d-moll, 1916), den utsökta orkesterserenaden F-dur (1918), kantaten Sången för soli, kör och ork (Rangström), Två sentimentala romanser för violin och orkester (f. f. g. 1911), Folket i Nifelhem op. 30, Vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free