1139 Sterner—Stockholms arbetarsångförening 1140 uttrycksmedlen impressionistisk men fristående från utommusikaliska program. Bland hans verk må nämnas Musik für 7 Saiteninstrumente (stråkkvintett, harpa och piano, 1912), Musik für Orchester (1913) och Musik für Geige und Orchester; dessutom operan Die ersten Menschen (f. f. g. i Frankfurt a/M 1920), balladenLiebes-zauber samt sånger. Sterner, Ebba Alice Cecilia, f. 14/5 1907, operettsångerska (sopran), studerade för Anna Hesse och Hislop i Stockholm och senare för Zelia Ray i London, debuterade som Grevinnan Mariza vid Adolf Niskas Finlands-turné 1926, var 1927 anställd vid Christian Schröders sällskap, 1928—■ 29 i Stockholm vid Vasateatern, 1929 —30 vid Folkets Hus teater och 1930 —33 vid Stora teatern i Göteborg, där hon sedermera gästspelat 1934, 37 och 39. Roller: Dollarprinsessan, Cirkusprinsessan, Csårdåsfurstinnan, Ma-dame Pompadour, Frasquita, Kyska Susanna och Bajadären. Stesso tempo (it.) ”samma tidsmått” (vid taktartsväxling). Stiebel, Emile, f. 29/1 1876, operasångare (buffabas), studerade för Julius Günther och Gillis Bratt och var före debuterna på Kungl. Teatern som Leporello i Don Juan, Figaro i Figa-ros bröllop och Papageno i Trollflöjten anställd hos Emil Linden och vid Svenska Teatern i Stockholm. Vid Kungl. Teatern, där S. var anställd till 1941 men sedan dess ofta har gästspelat, har han utom roller som Toreadoren i Carmen, Tonio iPajazzo, Patern i Valdemarsskatten och översteprästen i Judith främst skaffat sig en grundmurad popularitet i operalitteraturens bufforoller. Bland dessa må främst nämnas hans festliga Doktor Bartholo i Barberaren, Fra Melin-tone i ödets makt, Lampe i Blechs Förseglad, Osmin i Enleveringen, en av rövarena i Fra Diavolo, Jupiter i Orfeus i underjorden, Frank i Läderlappen och Ollendorff i Tiggarstudenten. Stil (fr. lat. stilus, griffel). Musikalisk s. kan indelas i olika besätt-ningss.-arter (vokal- och instrumentals., pianos., kammarmusiks., kon-sertants., operas., oratories., orkesters. etc.), i tids-, miljö- och persons, (gotik, renässans, barock, rokoko, 1700-tals-, 1800-talss. etc., italiensk, fransk, wienklassisk etc. s., Pales-trinas., Bachs., Mozarts., Wagners., etc.), i kyrklig och profan, i sträng och fri, i symmetrisk och asymmetrisk s., med hänsyn till form och innehåll i känslosam, galant, klassisk, romantisk s. etc., med avseende på fakturen i enstämmig och flerstäm-mig s. i polyfon, homofon, monodisk etc. s. Givetvis kan ett musikaliskt verk icke karakteriseras genom att rubriceras under en s.-etikett, såvida inte denna i sig innefattar en hel rad varandra kompletterande s.-drag. Om man t. ex. betecknar en mässa av Anerio ss. komponerad i Palestrina-stil 1. stilo antico, så innebär detta, att verket har sträng, kyrklig, vokal, a cappella-, italiensk och asymmetrisk s.; en symfoni av J. M. Kraus kan sägas ha förromantisk stil, i vilket begrepp innefattas den nya instrumentals.-en, som i sin tur utgör den till en stilistisk helhet sammansmälta känslosamma, galanta, symmetriska s., som också kan betecknas som Mannheims., och ofta kallas rokokos. En och samma mästare kan även från tid till tid, ja från verk till verk uppvisa skilda s.-drag. J. S. Bach skriver i sina orgelverk i instrumental-, polyfon- och barocks, med inslag av gotik, vissa satser i hans cembalosviter har däremot drag av galant och känslosam s., medan hans kantater uppvisar en vokals, med instrumentala drag med de solistiska partierna omväxlande utformade i asymmetrisk reci-tativs. och symmetrisk aries., vilka båda stilarter dock sammanfattas i begreppen monodisk s. och generalbas-s. — Den musikaliska s.-läran står ännu på ett relativt outvecklat stadium och dess terminologi är ytterst svävande och ofta föga adekvat. — Litt.: E. Katz, Die musikalischen Stilbegriffe des 17. Jahrhunderts (diss., 1926), G. Adler, Der Stil in der Musik (1912). Stockholms arbetarsångförening bildades 1887, har företagit sångarfärder i Sverige, grannländerna och Tyskland och står sedan 1922 under ledning av Sven Lilja.