1183 Säl Iström—Söderman 1184 din. S.-n var tidtals under medeltiden ett modeinstrument, spred sig som folkinstrument över stora delar av kontinenten och Storbritannien, upplevde ca 1730 en renässans i rokokosalongerna men förekommer numera endast som militärinstrument i Skottland och som folkligt instrument i Syditalien. — Lit 1.1 Grattan Flood, The story of the bagpipe (1911). Sällström, Folke Per Fredrik, f. 9/10 1908, konsertsångare (baryton) , sångpedagog, studerade för Soffi Lindegren 1925—29, Carl-Erik Dram-stad från 1934 och för Dorothy Helm-rich (London) vid hennes Stockholms-besök 1937 och 1938, debuterade 1936 och har framträtt bl. a. med Konsertföreningen och Göteborgs orkesterförening. Sedan 1934 har han medverkat i radio, ofta tillsammans med sin maka. Sällström, Gunvor Mathilda, f. 26/5 1909, konsertsångerska (sopran), studerade sång för Clary Morales 1928—29, var elev vid konservatoriet i Stockholm 1929—34 och därefter till John Forsell, Torsten Lennartsson och Carl-Erik Dramstad (1936—37 Kristina Nilsson-stipendiat), debuterade 1935 vid en romansafton och har senare framträtt som solist vid konserter i Stockholm och med Göteborgs orkesterförening. Gift med Folke S. Sällström, Per Michael, 1802— 1839, operasångare (tenor), var född i Petersburg av svenska föräldrar, blev 1820 elev av Du Puy i Stockholm, debuterade på Kungl. Teatern 1823 som Max i Friskytten och uppbar sedan snart sagt alla de gängse tenorrollerna. — L it t.-. Fr. Hedberg, Svenska operasångare (1885, s. 49). Söderberg, Greta Cecilia, f. 4/12 1897, operettsångerska (sopran), har studerat sång för John örtengren, Tullio Voghera och Nils Svanfeldt, debuterade 1919 hos Ranft på Nya Alhambrateatern (som Valeska i Pst-Pst) och var anställd där till 1920, uppträdde samma år i Göteborg på Stora Teatern där hon var anställd till 1928. Roller: Flageolet i Surcouf, Daisy i Dollarprinsessan ochFiametta i Lyckoflickan, Mariza och Marietta samt Beate i Tre små flickor, samt Madamo Szibill. 1929—31 var hon engagerad vid Vasateatern, 1932—34 vid Oscarsteatern samt har gästspelat i Göteborg, Malmö och vid olika lands-ortsturnéer. Gift med kapellmästaren Nils S. Söderholm, Valdemar, f. 18/11 1909, kyrkomusiker, studerade för Hans Lampert (Sundsvall) och därefter vid konservatoriet i Stockholm där han avlade sina examina samt blev senare elev till Signe Rappe i sång och för Waldemar Åhlén i orgel. Han är sedan 1940 organist och kantor i Eksjö kyrka. S. har komponerat ett femtiotal verk för orgel och kör i varierande besättningar, bearbetat och utgivit kompositioner av J. H. Roman (Davids psalm 36, 112 och 117 samt delar av Svensk mässa). Söderlundh, Bror Axel (Lille-Bror), f. 21/5 1912, tonsättare, studerade vid konservatoriet i Stockholm samt för Tobias *Wilhelmi i Stockholm och Peder *Möller i Köpenhamn, har som orkesterledare varit anställd vid Bellmansro, hos Karl Gerhard och vid Nya Teatern i Stockholm. S. har med talang och en rätt ovanlig melodisk uppfinningsförmåga komponerat populära visor till luta (texter av Nils Ferlin, Ruben Nilsson, Gösta Hennix m. fl.), arrangerat musiken till Evert Taubes Sjösalabok och C. J. L. Almqvists 12 songes, komponerat scenmusik, musiken till filmen Himlaspelet och radiospelet Det är en ros utsprungen, svit för stråkinstrument, pianostycken och sånger. ”S:s visor kännetecknas av en poetisk charm som frapperar, ett älskvärt melodiöst behag och en improvisationens friskhet” (Svenska konstnärer). Söderman, Johan August, f. 17/7 1832, d. 10/2 1876 (son till kapellmästare J. Vilhelm S. 1S08—58, komp, och arrang, av scenmusik till bl. a. Blanches Rika morbror), den förste och störste av de nationella romantikerna i Sverige, visade sig under barndomen föga benägen för studier, skickades därför till sjöss vid 11 år men sjuknade i Bremen och måste sändas hem, sattes i Grundéns pianoinstitut till en början utan nämnvärt resultat, men började plötsligt på egen hand studera violin och oboe. Han blev 1850 kapellmästare