1187 Söderman 1188 Greta Söderman. piano, och Hjärtesorg för sopran, kör och piano, Die Wallfahrt nach Kevlaar för baryton, kör och orkester m. m.). Även om S. hade föga sinne för den sakrala stilen hör hans Katolsk mässa och Andliga sånger, psalmer och mo-tetter till hans konstnärligt mest fullgångna verk, fantasifulla i uppfinningen och mönstergilla i körbe-handlingen. Bland hans övriga verk må nämnas kantaten vid Lunds universitets 200-årsjubileum, ordenskan-taten Tempelsalen och andra tillfällig-hetsstycken (marscher m. m.), vartill kommer bearbetningar av Bellmans-melodier och svenska folkvisor och -danser. —■ Dessvärre fick S. aldrig tid att samla sig till vare sig en opera 1. något större instrumentalverk. Att han hade förutsättningarna att skapa det svenska musikdramat visar både de stora balladerna och operetterna från ungdomstiden. De instrumentala formerna hade han sällan tillfälle att odla, men såväl hans uvertyrer (av vilka särskilt Orleanska jungfrun kommit att spela rollen av den svenska festuvertyren framför alla andra) liksom hans smärre instrumental-stycken (Offertorium i Katolsk mässa, förspelet till Marsk Stigs döttrar, Intermezzot ”Sjömansliv”, Bourlesque m. fl.) visar hans goda handlag. — En del av S:s uttrycksregister, som inte får glömmas bort, är hans breda, folkliga humor, som kanske bäst kommer fram i hans manskvartetter. — Om S. genom olyckliga omständigheter — den ständiga kampen för brödet, en tidigt bruten hälsa, som klippte av hans livstråd redan vid 44 år, kanske också en viss fallenhet för bekvämlighet —- inte kom att inta den dominerande ställning hans begåvning skulle ha berättigat honom till, har hans stil kommit att bilda utgångspunkten för den nationella romantiken i Sverige. Sjögren och Andreas Hallén följde medvetet i hans spår liksom Peterson-Berger. Indirekt har han påverkat snart sagt alla dem, som fr. o. m. Stenhammar, R. Liljefors och Hugo Alfvén har skrivit i nationell anda. — Litt.: G. Jeanson, A. S. (diss. 1926), Adolf Lindgren i Ny ill. tidning 1876 och 1888—89, Knut Nyblom, A. S. (1928). Söderman, Carl August, 1860 —1916 (son till August S.), operasångare (bas), studerade 1888—91 som Jenny Lind-stipendiat i Italien men hade redan 1885 debuterat vid Kungl. Teatern, där han var engagerad 1885—87 och 1893—1910; var dessutom 1891—92 bunden vid Stora Teatern i Göteborg och från 1910 hos Albert Ranft. Roller: Mefistofeles i Boitos opera, Valentin i Faust, Amo-rasro i Aida, Leporello i Don Juan, Escamillo i Carmen, Bartholo i Bar-beraren, Jago i Otello, Wotan i Ni-belungens ring m. fl. — Litt.: Svensk musiktidning 1910 s. 2. Söderman, Fritz Adolf, 1838— 1883 (broder till August S.), violon-cellist, fick sin utbildning i Stockholm och Leipzig (Grützmacher), var från 1857 violoncellist i hovkapellet, blev 1866 lärare i violoncell vid konservatoriet i Stockholm, s. å. ledamot av Mus. akademin, där han 1878 blev bibliotekarie, samt var från 1880 musikkritiker i Stockholms Dagblad. Han gav under 1870-talet kammarmusikaftnar i Stockholm och framträdde även som tonsättare (sångspelet En galgfågel, Dram. teatern 1866, violoncellstycken och sånger). Söderman, Greta Lisa, f. 13/11 1891, operasångerska (sopran), var först elev till sin far Carl August S. och därefter vid Operaskolan,