Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ters ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
Ters—Thais
1210
Teorbspelare. Kopparstick av .T. W. Stör.
so) 1. genom växling mellan starka och
svaga register på orgel 1. cembalo.
T.-en, som var den förhärskande
nyan-seringsprincipen under barocken, var
alltså betingad av praktiska skäl och
har därför också blivit typisk för
de stilarter, som med ett gemensamt
namn kallas barock. Den nya
nyanse-ringsprincipen (med cresc.-dim.)
uppkom med Mannheimskolan, men t.-en
försvann därför inte ur den nya
instrumentalstilen utan förekommer
både hos Haydn och Beethoven
omväxlande med den nya principen.
Ters (av lat. tertius) tredje (tonen,
intervallet). Stor t. = 2
heltons-steg, t. ex. c—e, liten t. = 1
hel-tonssteg + 1 ledtonssteg, t. ex. c—ess,
förminskad t. = 2 ledtonssteg,
överstigande t. (knappast
bruklig) = 1 heltonssteg + överstigande
tonssteg, t. ex. cess—e.
Tersett, terzetto (it.),
vokalstycke för tre stämmor (med 1. utan
ackompanjemang), termen
undantagsvis använd även om flersatsig
instrumentalkomposition (t. ex. hos
Dvorak).
Terskvart- eller
terskvartsext-ackordsläge kallas i generalbasläran
septimackordets andra omvändning,
som är uppbyggd
från grundtonen
uppåt räknat av
ters, kvart och sext,
t. ex. f-a-h-d:
Terzett se Tersett.
T et ra ko'rd (grek. = ”fyr-sträng”),
skalmässigt ordnad fyr ton sgrupp,
vars tonala karaktär bestämmes av
platsen för halvtonssteget 1. -stegen.
Den grekiska musikteorin hade fyra
diatoniska t. (i nedåtgående skala),
nämligen doriskt t. (e—d—c—h,
alltså 1—1—V2), frygiskt t. (d—c—h—a,
1—V2—1), lydiskt t. (c—h—a—g,
V2—1—1) och mixolydiskt t. (h—
a—g—f, 1—1—1). Genom
sammanställning av två likartade t. bildas
en hel oktavskala (dorisk skala:
e—d—c—h/a—g—f—e etc.). De fyra
grundt.-en förekom redan tidigt
transponerade (t. ex. frygiskt t. på e:
e—d—ciss—h, etc.). Utom de
diatoniska t.-en kände grekisk musikteori
även kromatiska (t. ex. a—g—gess—e)
och enharmoniska t. (t. ex.
a—gess—-fess—e; fess betecknar här en ton
mellan f och e).
Thais, opera av Massenet, texten
av Louis Gallet efter Anatole France
(sv. övers, av Sven Nyblom), uppf. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0613.html