1215 Thorstenius—Tinctoris 1216 kalkonstnär utan även som skådespelerska i karaktärsfacket. Bland hennes roller må nämnas Brangäne i Tristan, Kundry i Parsifal, Fricka i Rhenguldet och Valkyrian, Delila i Simson och Delila, Majorskan i Kavaljererna på Ekeby etc. Thorstenius, Arne, f. 1870, isländsk tonsättare, har bedrivit humanistiska studier i Köpenhamn (fil. kand.) och är som tonsättare autodidakt. Han har komponerat sånger m. m. Thui'lle, Ludwig, 1861—1907, sydtysk komponist, var elev av J. Penbaur sen. i Innsbruck 1877—79 och hos Rheinberger i München, fick 1883 Mozart-priset i Frankfurt a/M och blev samma år piano- och teori-lärare vid Kungl. musikskolan i München (prof. 1890). T. var den tongivande komponisten inom München-gruppen vid sekelskiftet. Hans verk (operor, orkester- och kammarmusikverk, körverk och sånger) har nobless, klangskönhet och utpräglad originalitet men saknar i någon mån kraft och djärvhet. Han är numera mest bekant som författare tillsammans med R. Louis av en mycket använd harmonilära (1907, 10 uppl. 1933, bearbetad av W. Courvoisier o. a.) som med bibehållande av ”stegsystemet” och den traditionella molluppfattningen har upptagit H. Riemanns formulering av satsreglerna. — Litt.: Fr. Munter, L. T. (1922), R. Louis, Die deutsche Musik der Gegenwart (2 uppl. 1909). Tibell-Hegert, A n n a, f. 7/4 1891, operasångerska (alt), studerade i Dresden och Berlin samt för Mme Cappiani i London, debuterade 1928 vid Kungl. Teatern som Orpheus, gästspelade i London vid Covent Garden 1930—31 (i Rosenkavaljeren och i Nibelungens ring som Erda och Waltraute), var engagerad vid Nationalteatern i Oslo 1932—35 (Brangäne i Tristan, Magdalena i Mästersångar-na, Emilia i Otello m. fl. roller), vid Stora Teatern i Göteborg som Delila i Simson 1934 och är numera bosatt i Stockholm. Hon är även en utmärkt romanssångerska och har på konsertpodiet uppträtt i London, Paris, Leipzig, Köpenhamn m. fl. städer. Tibell, Evy, f. 15/12 1914, sångerska (sopran), dotter till Anna T.-Hegert, har studerat för sin moder och i utlandet (Fritz Polstein vid konservatoriet i Leipzig och för Giu-seppe Pais i Milano), vidare för Britta von Vegesack och Tullio Vo-ghera i Stockholm samt vid operaskolan. Hon debuterade 1943 på Vasa-teatern som Fröken Nitouche (Lilla helgonet). Ti'bia (lat., ”skenben”), tidigare en romersk benflöjt, senare benämning på den grekiska aulos och skalmejan. Tidstrand, Nils Ragnar, f. 20/1 1913, violoncellist, studerade vid orkesterskolan i Göteborg (Rudolf Clae-son) och vid konservatoriet i Stockholm (Carl Lindhe) och är sedan 1939 anställd i hovkapellet. Som Beskow-stipendiat studerade han 1941 i Berlin för Adolf Steiner. Han har framträtt som solist i radio och som kammarmusikspelare (i Primkvartetten). Tillius, Carl, f. 18/12 1905, pianist, studerade efter studentexamen vid konservatoriet i Stockholm och har senare spelat för Cortot i Paris och Barer i Stockholm. Han har givit egna konserter och varit solist med orkester i Stockholm, Göteborg, Oslo, Köpenhamn, Helsingfors m. fl. städer och har även givit konserter i Berlin och London, har framträtt som kammarmusikspelare i Tilliustrion och som ackompanjatör (bl. a. vid turnéer med J. Hislop) samt har även uppträtt som dirigent. T. är verksam i Göteborg som kritiker och pedagog. Timbre [tängber] (fr. fra.), klangfärg, klanglig karaktär. Ti'mpano (it., plur. timpani) puka, se Pukor. Tincto'ris, Johannes, ca 1446 —1511, nederländsk teoretiker, var ca 1575—87 spansk kapellmästare i Venedig, skrev ca 1475 Terminorum musicae diffinitorium (i nytryck på lat. och ty. bl. a. i Chrysanders Jahr-buch I, 1863), det äldsta kända musiklexikonet, m. fl. arbeten, som har varit av stor betydelse för vår kännedom om medeltidens och renässansens musik. — Litt.: J. Balmer, Tonsystem und Kirchentonart des J. T. (diss. 1933), Ch. van Borren, J. T. (fra. 1931), G. Pannain, La teoria