1223 Tjeckoslovakien 1224 Av T:s 7 symfonier (1. Vinterdrömmar, 1868, 2. c-moll, 1873, omarb., 3. D-dur, 1875, 4. f-moll, 1877, 5. e-moll, 1888, 6. h-moll [Symph. [-pathé-tique],-] {+pathé- tique],+} 1893, och Manfred-symf., 1885) hör nr 4, 5 och 6 till symfonilitteraturens mest spelade verk. Av övriga orkesterverk må nämnas 6 orkestersviter, däribland Mozartiana, 1887 och musiken ur de ovannämnda baletterna, Capriccio italien, 1880, stråk-ork.-serenaden op. 48, 1880, en rad uvertyrer, däribland Roméo et Ju-liette, 1870, den historiska tonmålningen 1812 (1880) och Hamlet, 1888, fantasierna Storm, 1873, och Fran-cesca da Rimini, 1876, den symfoniska dikten Fatum, 1868, och en rad smärre verk. Hans kammarmusik upptar 3 stråkkvartetter (1. D-dur op. 11, 1872, 2. F-dur op. 22, 1874, och 3. ess-moll op. 30, 1876), 1 pianotrio a-moll op. 50 (1882, ”a la mémoire d’un grand artiste” [N. Rubinsteinj) och 1 stråksextett d-moll op. 70 (Souvenirs de Florence, 1892). Av hans 3 pianokonserter (1. b-moll op. 23, 1875, 2. G-dur op. 44, 1880, 3. ess-dur op. 75, 1893) spelas oftast 1. För piano och orkester har han dessutom skrivit 2 fantasier och Andante och Finale. För violin och orkester har han utom konserten D-dur op. 35 1878, skrivit Sérénade mélancholique op. 26 (1875) samt smärre stycken, för violoncell och orkester Variations sur un thème rococo op. 33 (1876) och Pezzo capriccioso op. 62 (1867). Därtill kommer talrika pianostycken, ss. Årstiderna (12 stycken op. 37, 1876) 2 sonater, Album för barn (op. 39, 1878) m. m., kantater och andra körverk samt sånger för en och flera stämmor. Han har även skrivit en harmonilära (1870, 6 uppl. 1897, på ty. 1899, på eng. 1900) m. m. Hans samlade uppsatser utkom på ry. 1898, ty. 1900, hans brevväxling med Bala-kirev utgavs av S. Ljapunov (ry. 1912). Lit t.-. Modest Tjajkovskij, P. I. T:s liv (1900—02, ty. förk. uppl. av P. Juon, eng. av R. Newmarch 1904); I. Knorr, P. I. T. (ty. i Reimanns Ber. Mus., 1900); R. H. Stein, T. (ty. Hesses Handb., 1927); M. Steinitzer, T. (ty. Reclam, 1925). Bland talrika ryska arbeten t. ex. av I. Glebov och S. M. Popov (Moskva 1927) har Nina Berberova, T. utkommit på svenska (1936). Tjeckoslovakien, det som statsbildning unga men som kulturkrets gamla området i Europas mitt, hör till de musikaliskt mest bördiga trakterna i världen. Dess folkmusik är nära besläktad med Polens, Ukrainas och de länder i Sydösteuropa som har slaviska språk. Hussiternas andliga sånger står den profana folkmusiken nära, de har samma livfulla, ofta synkope-rade rytm och patetiska tonfall. Märkvärdigt nog dröjde det länge innan den tjeckiska konstmusiken började utnyttja den melodiska och rytmiska guldgruva som fanns till förfogande. Såväl Andreas Hammersmidt (1611—■ 75), Ignaz Biber (1644—1704), Jo-hann Zach (1698—1773), de tre vid hovkapellet i Mannheim verksamma Joh. Stamitz (1717—57)) F. X. Rich-ter (1709—89) och Anton Filtz (1730 —60), som F. X. Brixi (1732—71), J. F. N. Seeger (1716—82) 1. F. A. I. Tuma (1704—74)' sökte sin utkomst i Österrike 1. Sydtyskland och anslöt sig helt till dessa trakters tonspråk. Någon nämnvärd tjeckisk egenart finner man knappast heller hos B. Czerno-horky (1684—1740, verksam i Wien) 1. bröderna Benda (Franz B. 1709—86 och Georg B. 1722—95, båda anställda i Berlin). Det är emellertid anmärkningsvärt, att detta relativt lilla kulturområde (liksom tidigare det nederländska) under lång tid kunde förse så gott som hela Mellaneuropa med framstående, ja delvis epokbildande musiker (Biber, Stamitz, Benda). Först med kusinerna Kozeluh (J. A. K. 1738—1814 och L. A. K. 1752— 1818), de båda Dusek (Mozarts vän Franz D., 1731—99, och J. L. D., 1760 •—-1812), W. Tomaschek (1774—1850) och J. H. Worzischek (1791—1825) börjar man förnimma inslag av slaviska rytmer och tonfall, medan D. Weber (1771—1842), J. W. Kalliwoda (1801—66), J. F. Kittl (1806—68), A. Dreyschock (1818—69), J. Schulhoff (1825—98) m. fl. höll fast vid wienklas-siska och tidigt romantiska stilideal. Starkare nationella drag uppvisar Franz X. Neruda (1843—1915), som