1225 Tjerepnin 1226 kom att spela en stor roll i svenskt musikliv som violoncellist och dirigent liksom sin syster, den betydande violinisten Wilma Neruda (1839—1911), gift med L. Norman, en tid lärare vid konservatoriet i Stockholm. (En annan i Sverige verksam framstående tjeckisk musiker var Joseph Czapek, 1825 —1915, från 1847 dirigent i Göteborg.) Det nationella genombrottet kom emellertid med Bedrich Smetana (1824—84), som i sina operor, symfoniska dikter och i sin kammarmusik medvetet införlivade tjeckisk melodik, rytm och klang. I hans spår trädde Antonin Dvoiak (1841—1904), som förenade det tjeckiska tonfallet med högromantisk exotism i en av Brahms starkt influerad orkester- och kammarmusikstil. Vid sidan om dessa båda nationalister står de mera internationella Zdenko Fibisch (1850—■ 1900) och J. B. Förster (f. 1859). En egenartad företeelse i tjeckisk musik var L. Janåèek (1854—1928), som utan att uppgiva sin nationella ton under hela sin långa tonsättarbana troget höll sig på den modernistiska vänsterns yttersta flygel. I Sverige är han närmast bekant genom sin nationella opera Jenufa; han har utom denna skrivit ytterligare 8 operor, värdefull orkster- och kammarmusik samt sånger. Även V. Novåk (f. 1870), J. Suk (1874—1935), O. Ostrcil (f. (1879), R. Karel (f. 1881), J. Kricka (f. 1882, hos oss mest känd för sina förträffliga manskvartetter), L. Vyc-pålek (f. 1882) och K. B. Jiråk (f. 1891) har smält in nationella drag i en impressionistisk stilram. För den lättare musiken (klassisk operettstil med tjeckiska inslag) svarade med den äran Oscar Nedbal (1874—1930, operetten Polenblut, baletter, kammarmusik och orkesterverk), jämte Suk medlem av den berömda Böh-miska stråkkvartetten, som ofta lät höra sig även i Sverige. Senare kom-positionsriktningar företräder B. Mar-tinu (f. 1890), F. Finke (1891), bröderna Håba (Alois H., f. 1893, Karel H., f. 1898, båda experimenterande med fjärdedels- och tredjedelstons-stämningar), Felix Petyrek (f. 1892), E. Schulhoff (f. 1894), Hans Krasa (f. 1895), Jaroslaw Tomåsek (f. 1896), Richard Zika och tyskbömaren Hans Feiertag. — Även som utövande musiker har tjeckerna gjort en bestående insats, särskilt som violinister (O. Sevcik och hans talrika lärjungar, däribland J. Kubelik, J. Kociån m. fl.) och dirigenter (V. Talich, flerårig dirigent för Konsertföreningen i Stockholm, den unge Kubelik o. a.). —-Litt.: Zd. Nejedly, Böhmens musik-historia till 1400-talet (tj. 3 bd 1913); Den tjeckiska musikens historia (tj. 1903); Den moderna tjeckiska operan från Smetana (tj. 1911); D. Orel, Möderne Tschechoslowaken (i Adlers Handbuch, 2 uppl., s. 1156 ff.); Probus, La musique tchékoslovaque d’après-guerre (Revue musicale 117); Patrik Vretblad, Den tjeckiska tonkonsten (1930). Tjerepni'n, Alexander Niko-lajevitj, f. 8/1 1899, rysk kompositör (son till N. T.), var från 1917 elev vid konservatoriet i Petrograd med sin fader och Sokolov som lärare, verkade 1918—21 som kapellmästare för kammarspelsteatern i Tiflis, fortsatte från 1921 sina studier för Philippe i Paris, framträdde som pianist i Ryssland till 1918, sedan dess i Västeuropa och U. S. A. Som tonsättare är T. starkt spekulativ. Han har komponerat operor, baletter, orkesterverk och verk för kammarorkester (däribland en kammarkonsert för flöjt, violin och liten orkester op. 33, uppf. i Upsala 1927), kammarmusik, stycken för piano, violin och piano, violoncell och piano m. m. samt sånger. Tjerepni'n, Nikol a j Nikolaje-vitj, f. 1873, rysk kompositör, studerade för bl. a. Rimskij-Korsakov vid konservatoriet i Petersburg, där han 1905 blev ledare för orkesterklassen och var samtidigt dirigent vid Ma-rinskij-teatern, var från 1908 dirigent vid Opéra comique i Paris, 1909—14 vid Djagilevs balettrupp, blev 1918 konservatoriedirektör och operachef i Tiflis och är sedan 1921 verksam i Paris. Bland hans talrika elever må nämnas hans son A. T. och Prokofiev. T. hör till den nyryska skolans sista utlöpare. Han har skrivit flera operor och baletter (bl. a. Armidas paviljong, given å Kungl. Teatern i Stockholm