1227 Toccata—Tonbestämning 1228 1941), symfoniska dikter och andra orkesterverk, pianostycken, sånger m. m. Han har även fullbordat och bearbetat Mussorgskijs Marknaden i Soratjinsk. Tocca'ta (it., av toccare beröia), ursprungligen ett trumpetarstycke, i vilken mening termen t. ännu förekommer hos Monteverdi (förspelet till Orfeo). Fr. o. m. barocken är t. ett stycke i fri form och stundom t. o. m. fri taktart för tangentinstrument, med fulla ackord omväxlande med briljant passageverk. T. förekommer ofta ss. inledning till "fuga 1. till en hel *sonata- 1. *svitartad cykel. Man brukar i sistnämnda fall benämna hela cykeln t. I den romantiska och impressionistiska pianolyriken användes termen t. ss. beteckning för etyd-artade stycken i snabbt tempo. Toch, Ernst, f. 7/12 1887, österrikisk komponist, studerade medicin och filosofi vid universitetet i Wien, senare pianospel hos W. Rehberg i Frankfurt a/M, var 1913—20 lärare vid musikhögskolan i Mannheim, blev 1921 dr phil. på en avhandling Melo-dielehre (1923), är sedan 1929 verksam i Berlin. Som tonsättare en förträfflig tekniker, som känner sig lika hemma i flera av den samtida musikens stilarter, har han skrivit operor och scenmusik, verk för orkester (symfoni med kör m. m.) och för kammarorkester, piano-, violin- och violoncell-konserter, kammarmusik för olika besättningar (stråkkvartetter, violinduetter m. m.), sonater för olika instrument, pianostycken (däribland flera sonater) och sånger. — Litt.: H. Engel, Instrumentalkonzert (1932, s. 434 och 514). Tolkningskonst se Föred rags-konst. Tonal itet är känslan för nödvändigheten att i en harmonisk sats ordna upp ackordmaterialet omkring ett klangligt centrum, tonikan. Kring Monikan grupperar sig "dominanten och *subdominanten samt i andra hand dessa de tre huvudklangernas *parallell- och *ledtonsväxlingsklang-er. För att klargöra tonaliteten fordras alltså utom en tonika även en dominant och en subdominant 1. åtmin stone en dominant med subdominan-tiska inslag resp, en subdominant med dominantiska inslag (se Karakteristiska dissonanser). Jfr även Harmoni k, Kadens och Tonart. Tonart, i melodisk stil (t. ex. i den grekiska antikens musik 1. i de medeltida kyrkotonerna) ett visst oktavavsnitt ur grundskalan och finalis-tonens ställning inom detta avsnitt, i harmonisk stil en grupp sins emellan besläktade ackord, av vilka ett, tonikan, intar en central ställning (se Tonalitet). Medan man i den antika och medeltida enstämmigheten hade ett stort antal tonartstyper, var och en bunden vid en viss tonhöjd, har man i den flerstämmiga musiken endast två principiellt olika tonartstyper, vilka efter genomföringen av den liksvävande temperaturen var och en kan transponeras till tolv olika klingande tonarter (se Tonar t s-släktskap). övergång från en tonart till en annan kallas modulation. Tonartssläktskap. Släktskapen mellan tonarter konstitueras av antalet gemensamma konsonanta klanger, som kan omtydas från en funktion i den ena tonarten till en funktion i den andra (se Modulation). T. av första graden föreligger, då den gamla tonartens tonika är direkt tydbar inom den nya tonartens kadens, av andra graden, då de båda tonarterna ha andra gemensamma klanger. Har de båda tonarterna ingen gemensam konsonant klang måste en modulation emellan dem försiggå med en mellan-kadens som brygga. Med c-dur är alltså följande tonarter besläktade av första graden: g-dur, f-dur, a-moll, e-moll, d-moll, f-moll, h-moll och c-moll (som intar en särställning), av andra graden ass-dur, e-dur, dess-dur, h-dur, a-dur, ess-dur, g-moll, b-dur, d-dur och fiss-moll; med a-moll är d-moll, e-moll, c-dur, f-dur, g-dur, e-dur, b-dur och a-dur förstagradsbesläktade, medan ciss-moll, f-moll, c-moll, fiss-moll, d-dur, h- moll och g-moll är andragrads-besläktade. Ton bestäm ning. I vidsfående tabell har angivits de relativa sträng-