1235 Tosca—Trapp 1236 m. m. — Han är sedan 1929 gift med Kerstin Lindberg-T. Tosca, opera av Puccini, texten av Victorien Sardou, Luigi Illica och Giuseppe Giacosa (sv. övers, av Sven Nyblom), uppf. f. f. g. i Rom 14/1 1900, i Stockholm 15/2 1904; 1/1 1944 spelad 260 ggr i Stockholm. Toscanini, Art ur o, f. 25/3 1867, italiensk dirigent, utbildades till vio-loncellist vid konservatoriet i sin födelsestad Parma, fick vid ett mässfall inträda som dirigent i Rio de Janeiro 1886, var 1886—98 engagerad som kapellmästare vid operan i Turin, där han även grundade den kommunala orkestern, 1898—1907 vid La Scala i Milano, för vilken opera han blev konstnärlig ledare 1921 (tills han något årtionde senare måste dra sig tillbaka på grund av stridigheter med fascistmyndigheterna), är sedan 1907 med avbrott för sin verksamhet i Europa (även Bayreuth, varifrån han dock demonstrativt har uteblivit sedan 1933) och årliga turnéer som gästdirigent, verksam i New York. — Obändigt temperament och en demonisk glöd lär ha utmärkt T: s tidigare dirigentstil. Dessa egenskaper har han med tiden lyckats sublimera. Ingen av samtidens orkesterledare ställer sådana krav7 på klarhet, renhet och samspel i orkestern som han, ingen lyckas heller med sådan energi genomföra sina intentioner. Ingen ålägger sig heller själv sådan disciplin i fråga om stil och trohet mot verket. Och trots denna självdisciplin glöder det under ytan, trots de stränga stilistiska kraven är hans tolkningar alltid personliga. Hans närsynthet, som omöjliggör dirigering från bladet, har kompenserats med ett otroligt utvecklat minne, som tillåter honom dirigera mer än 100 operor och hela den gängse orkesterlitteraturen utantill. — T. har vid flera tillfällen gästdiri-gerat vid Konsertföreningen i Stockholm. — Litt.: T. Nicotra, A. T. (eng. 1929), D. Bonardi, A. T. (it. 1929), G. M. Giambelli, T. (it. 1923). Tosellf, E n r i c o, 1883—1926, italiensk komponist och pianist, komponerade symfoniska dikter, kammarmusik och pianostycken men har gått till eftervärlden genom sin ”schmacht- fetzen” Serenat a och sitt äktenskap med den sachsiska prinsessan Luise. Tournier [tornje'], Mar c el, f. 1879, fransk harpist, studerade vid konservatoriet i Paris, där han belönades med första pris 1899 och Rompriset 1909, blev 1912 lärare i harpa vid nämnda konservatorium. Ilan har komponerat stycken för harpa och en balett. Tractus se M ä s s a. Traetta, T o m m a s o, 1727—1779, neapolitansk operakompositör, var 1738—48 elev av *Durante i Neapel, 1758—65 hovkapellmästare i Parma, 1765—68 konservatoriedirektör i Venedig, 1768—74 hovkapellmästare hos Katarina II i Petersburg, vistades därefter i London och sedan åter i Italien. Genom sina operor med motiv från den grekiska antiken (Iphigenie, Wien 1758, Sophonisbe, Mannheim 1762, Antigone, Petersburg 1772) torde han ha blivit en vägrödjare för Lessing, Goethe, Schiller och andra tyska diktare. Tranquillo (it.) ”lugnt”. Transponerande instrument kallas sådana instrument, som noteras i annan tonart än de klingar, nämligen bl. a. klarinetter (i B, A och Ess), saxofoner (Ess och B), engelskt horn (F), valthorn, trumpeter, kornetter och (i militär orkester) basuner. Denna vid partiturläsning för nybörjaren obekväma praxis har uppstått genom principen, att en tonart, som har den enklaste fingersättningen noteras ss. C-dur. (Se vidstående trans-positionstabell. )■ Transposition, försättning av en musikalisk sats från en tonart till en annan. Travia'ta, La, se Den vilse-förda. Trapp, Max, f. 1/11 1887, tysk komponist, studerade komposition hos P. *Juon och piano hos *Dohnånyi i Berlin, där han sedan 1920 är lärare vid musikhögskolan (professor sedan 1926) och från 1934 leder en mästar-klass i komposition. Som modernist av moderat läggning har han komponerat symfonier och andra orkesterverk, violinkonsert, pianokonsert, scenmusik, kammarmusik (stråkkvartetter, pianokvartetter, pianokvintett,