1245 T rångföring—T ubafon 1246 vanliga t.-stämningarna, försökte man tidigt att införa en dragmekanism (ss. på basuner). Denna dragtrumpet (tromba da tirarsi) trängdes emellertid under 1700-talet i bakgrunden av inventionstrumpeten med lösa byglar, som sedermera förbättrades genom införande av fasta byglar med ventilmekanism. I barockorkestern användes t.-en endast för att ernå krigiska 1. ridderliga verkningar. Däremot förekom den mycket ofta under Bachtiden ss. ensemble-, solo- och obligatinstrument i klarinläge. I den nya instrumentalstilens orkester är den alltid dubbelt besatt och har där till uppgift att i tuttit hålla ut liggande harmonitoner (pedaltoner). Som karakteriserande instrument (för signaler etc.) kom t.-en under den tidigare romantiken från opera- till symfoniorkestern (i den högromantiska orkestern alltid tredubbelt, stundom fyrdubbelt besatt, hos Berlioz ofta med två natur- och två ventiltrumpeter). Melodiförande är den ännu endast undantagsvis (t. ex. i koralartade avsnitt hos Bruckner) och stod hos de franska högromantikerna i detta avseende tillbaka för kornetterna. En vidsträcktare användning har den emellertid fått i jazzorkestern, där den ofta förekommer sordinerad. (Sordinen för t. är emellertid inte någon ny uppfinning. Den sordinerade trumpeten förekommer för vissa effekter redan under barocken.) Ss. soloinstrument har t.-en använts ytterst sällan (t.-konsert av A. Henneberg) utom med militärorkester, där den stundom förekommer i arrangemang. Även ss. kammarmusikinstrument är den ovanlig (Saint-Saens’ sextett). T.-en är ett transponerande instrument, som ännu sedan ventilmekanismen var fullt genomförd (på 1830-talet) rättade stämningen efter satsens tonart. Så småningom blev stämningar i f och b förhärskande (i Sverige numera så gott som uteslutande den sistnämnda, som ofta noteras i C). Trångföring, st rett a (it.), kallas i fugan sådana *genomföringar, där tema och svar (*dux och *comes) uppträder som "kanon och ha till Tuba. uppgift att stegra den tematiska intensiteten. T. uppträder oftast omedelbart före slutcodan men kan stundom även komma tidigare (t. ex. i C-dur-fugan i Bachs Wohltemperiertes Klavier I). Tschaikowsky se Tjajkovskij. Tscheng (c h e n g), gammalt kinesiskt biåsinstrument med tungpipor och genomslående tungor. Blev förebilden för den västerländska orgelns physharmonika, harmonium, dragspel och munspel. Tuba (lat., ”rör”), hos de gamla romarna en vidmensurerad signaltrumpet, sedan 1835 ett vidmensure-rat biåsinstrument med koniskt rör (bygelhorn) och fyra ventiler. T. användes huvudsakligen för djupa register (den vida mensuren underlättar anblåsningen av de djupaste naturtonerna) ss. baryton-, bas- och kontra-bastuba (kejsarbas). Bastuban svarar i orkestern för basstämman inom bleckblåsargruppen och ersätter i detta avseende den tidigare använda ophicléiden, noteras i orkestern alltid som den klingar. Jfr V a 11 hornstubor. Tubafon (eng. även tubular bells), klockspel med metallrör som anslås med metallstavar, pukstockar 1. me-