1243 Trubadur- och trouvèresång—Trumpet 1244 Trumpeter, Trubadur- och trouvèresång. Trubadursången uppkom i Provence vid slutet av 1000-talet; en avläggare av denna är den nordfranska trouvère-sången (från mitten av 1100-talet). Troubadour (fra. trouvère) betyder ”finnare”, d. v. s. uppfinnare av melodi och text. Utförandet anförtroddes i allmänhet åt en ”jonglör”. Formerna är växlande (canzon, sirventes, ballata etc.), under det att innehållet är mera enformigt, oftast erotiskt 1. politiskt (”sirventes” kan betecknas som en politisk smädesång). Bland trubadurmästare må nämnas Marca-brun ca 1140, Bernart de Ventadorn, Guillem Augier och Pierre Vidal (de båda sistnämnda på 1200-talet), bland trouvèrer konungen av Navarra och dennes undersåte Adam de la Hale. Först på 1300-talet avslutas den långa raden franska diktarkompositörer med den store Guillaume de Machaut, vars verksamhet dock främst faller inom den flerstämmiga musiken. Den franska diktningen, vars melodier ut-märkes av sin visartade, lättfattliga och klara melodik, var utbredd både i England (Rikard Lejonhjärta) och Italien samt på Pyreneiska halvön. Melodierna noterades i kvadratskrift, mera sällan i neumer. Om deras rytmiska struktur härskar ännu oenighet bland forskarna. — Litt.: A. Berry, Florilège des tr. (Paris 1930), J. Audiau u. R. Lavaud, Nouvelle Anthol. des Tr. (Paris 1928), J. Ang-lade, Anthol. des Tr. (1927), R. Croft-Crooke, Troubadours (1930), II. Schück, Illustrerad allmän litteraturhistoria II (1920, s. 206 ff.). Trumma (it. tamburo, cassa fra. tam-bour, caisse, eng. drum), gemensamt namn för sådana slaginstrument utan bestämd tonhöjd, där tonen frambringas med slag mot ett inom en ram spänt kalvskinn. Man skiljer mellan stor t. 1. b as-1., (it. gran tamburo, fra. grosse caisse, eng. bassdrum), som anslås med en pukstock från sidan och som förekommer i militärorkester, opera- och den romantiska symfoniorkestern (från Beethovens 9:de symfoni), oftast tillsammans med bäcken, liten t. 1. militär-1, (fra. tam-bour militaire), som anslås snett uppifrån med två trumpinnar, och får sitt smattrande ljud genom en mot det undre trumskinnet spänd sträng, samt en rad för militärt bruk, i jazzorkester 1. i primitiv musik förekommande t.-typer (baskisk trumma, tamburin, som anslås med handen 1. mot huvudet, har endast ett skinn samt är försedd med klockor, den exotiska tom-tom, som även upptagits i jazzorkestern etc.). Trumpet (it. tromba, fr. trompet-te, ty. Trompete, eng. trumpet), det uråldriga bleckblåsinstrument, som synes ha förekommit hos de flesta av antikens kulturfolk. Den europeiska t.-en bestod under medeltiden endast av ett långt rör, trångt *mensurerat och först under senare tid försett med *klockstycke. Den användes tidigare i krig och vid ridderliga upptåg. De lägre registren med deras ackordiska natur tonsserie (”priricipalregistret”) användes inom kavalleriet, det högre (klarinregistret), där naturtonerna ligger skalmässigt intill varandra, kom konstmusiken tillgodo för solis-tiska partier. För att underlätta den tekniskt ytterst krävande klarinblås-ningen samt för att underlätta omstämningen från D 1. Ess, som var de