1249 Turkiska musiken—Tyskland 1250 pressionism, dels från tysk högromantik. Som pedagog har han varit av stor betydelse för den spanska musikkulturen. Han har komponerat operor, orkesterverk, kammarmusik, pianostycken och sånger samt har utgivit betydande musikpedagogiska arbeten. Turkiska musiken se Janit-s c h a r m u s i k. Tu'ruren, Martti, f. 1902, finsk musikskriftställare, dirigent och tonsättare, bedrev universitetsstudier (fil. mag. 1932), är lärare vid Sibe-liusakademin och sedan 1933 redaktör för tidskriften Musiikkitieto, blev 1931 ledare för studentkören Ylioppi-laskunnan Laulajat, med vilken han företagit sångarfärder i Europa och U. S. A. samt har sedan 1933 varit dirigent för kören Laulu Mihiet. Som tonsättare har han framträtt med körsånger, romanser samt piano- och violinstycken. Tutta forza (it.) med ”all kraft”. Tuxen, Erik, f. 1902, dansk dirigent, utbildad hos R. Bergh, N. O. Raasted och V. Schiøler samt under en treårig vistelse i Berlin och Wien hos bl. a. E. Toch. Han har varit anställd som dirigent vid operan i Lübeck 1927-—29, och i Köpenhamn vid Det ny Theater 1929—30, vid Det Kgl. Theater 1930—32, vid Nørrebros Theater 1932—-33. Därefter var han ledare för E. T:s orkester samt är sedan 1936 anställd vid Statsradio-fonien. Han har även uppträtt ss. gästdirigent i Sverige. Tveit, G e i r r, f. 19/10 1908, norsk tonsättare, bedrev studier i Leipzig, Paris och Wien, har ofta framträtt som pianist i Norge och utlandet, är sedan 1936 verksam som teorilärare och kritiker i Oslo. Han har komponerat 3 symfonier för stor stråkorkester, konserter för violin och för piano med orkester, kammarmusik, pianolyrik och musiken till dramat Baldurs Draumar samt har skrivit musikteoretiska verk (Tonalitätstheorie des parallelen Leittonssystems, 1937). Gift med Ingeborg *Gresvig. Tvåstrukna oktaven, det oktavavsnitt mellan h1 och c3, vars undre gräns ligger något ovanför en normal soprans omfång (endast en solistiskt utbildad sopran har hela t. o. inom sitt omfång) medan en alt endast har sina högsta toner inom t. o., betecknas i notskrift: Tvärstånd, den skärande verkan, som uppstår, då terserna i två på varandra följande *variantklanger (t. ex. c-dur och c-moll-klangen) uppträder i skilda stämmor (notex. a). T. und-vikes alltså genom kromatisk rörelse mellan terserna (notex. b). T.-sver-kan uppstår endast, om de båda klangerna är nära besläktade (har samma funktion inom tonarten). Den på papperet t.-sliknande stämföring, som förekommer vid *neapolitanska ackordets upplösning till dominanten (notex. c) får alltså ingen t.-sverkan och är att föredra framför kromatisk rörelse. Tye [tajl, C hr i s t o p her, d. 1572, engelsk präst, organist och kompositör, blev 1545 dr of music i Cambridge, 1548 professor i musik i Oxford, senare kyrkoherde i Newton och Doddington-cum-Marche. Bland hans verk finner man anthems och andra andliga sånger (i Pages Har-monica sacra och Boyces Cathedral music). Han gav även ut The actes of the apostles (1553) och andra tonsättningar ur Apostlagärningarna. Ty'mpani (it.), t ymp an a (gr., lat.) pukor. Ty'mpanon (gr.), tympanum (lat.), puka, handtrumma, även cymbal (hackbräde). Tyskland. De tyska folkstammarnas musikintresse kan spåras redan i den första kristna tidens andliga visor (Leis, Leich), som delvis utgjorde en ersättning för bristande förtrogenhet med den gregorianska sångens latinska språk. Såväl minnesången som den borgerliga mästersången hade en 40. — Musiklexikon.