1255 Uddén—Uppförandepraxis 1256 Uddén, Åke Olof Sebastian, f. 18/8 1903, tonsättare, studerade efter studentexamen kontrapunkt och komposition för M. Melchers, var senare elev vid konservatoriet i Paris för Charles Tournemire 1926—28. Han är sedan 1934 lärare i harmonilära vid musikhögskolan, och undervisar i samma ämne vid Karl Wohlfarts och Richard Anderssons musikskolor samt är dessutom altviolinist i radioensemblen Septiman sedan 1934. Som tonsättare står han nära moderna franska riktningar och har i denna anda komponerat en stråkkvartett h-moll, en stråktrio, en orkestersvit, sånger och underhållningsmusik. Ulfrstad, Marius Moritz, f. 1890, norsk tonsättare, studerade i Kristiania, Rom (Respighi) och Paris (Ra-vel), har i nationell norsk stil men med utnyttjande av moderna uttrycksmedel komponerat orkestersviterna Norvegia, Islandia, Grönlandia, Sval-bardia, Arktisk svit m. fl. orkesterverk, konserter för olika instrument o. a. Una corda (it.) ”en sträng”, vid violinspel anvisning att spela hela frasen på en sträng, vid pianospel = med vänster pedal, varigenom varje hammare endast träffar en sträng, vilket medför sordinering. Una voce [-våtce] (it.) ”enstämmigt”, unisont. Unda maris (lat.) ”havsbölja”, en öppen stämma i orgeln. Unde'cima (lat.) elfte (tonen, in-tervallet) = kvart + oktav; ren u. = ren kvart + oktav t. ex. cM2 etc. Undertonsserie, en mot övertons-serien svarande serie toner, vars existens dock inte har kunnat fastställas. U.-n har av H. Riemann lagts till grund för det duala harmonisystemet, som innebär att mollklangen betraktas som durklangens omvändning. Emellertid behöver konstaterandet av u.-ns obefintlighet inte innebära det duala harmonisystemets pedagogiska olämplighet (jfr M o 11 k 1 a n g). Unger, Max, f. 28/5 1883, tysk musikforskare, bedrev konservatorie-och universitetsstudier i Leipzig (musikvetenskap för H. *Riemann), blev 1911 dr phil. på en avhandling om M. dementis Leben, verkade i Leip zig, senare i Köln som skriftställare och konservatorielärare, har i en rad avhandlingar och uppsatser företrädesvis ägnat sig åt Beethoven-forsk-ningen, redigerade H. Riemann-fest-skriften nr 2 (1919) och skrev Max Reger (1924). Üniso'no (it.) ”i enklang”. Universal-Edition, österrikiskt musikförlag, grundat 1901, samman-slogs 1904 med musikförlaget Jos. Aibl i München, som innehade förlagsrätten för många av R. Strauss’ och M. Regers verk, har understött modern musik genom att förlägga verk av bl. a. Mahler, Schönberg och snart sagt hela kretsen av wienmodernister (även Hugo Alfvéns c-moll-symfoni) fram till Anschluss (1938), vidare DTö och tidskriften Musica divina från 1913, Pult und Taktstock från 1924 etc.). Un poco (it.) ”något litet”, un p o c o p i ü ”litet mera”. Uppförandepraxis. Frågan om hur musik har uppförts under gångna tider, är ett av den musikhistoriska vetenskapens viktigaste och svåraste problem. Svårigheterna ligger närmast däri, att saker som har ansetts självklara aldrig har blivit nedskrivna och därför glömts bort så snart de har förlorat sin självklarhet. Musikhistorien måste därför söka dra sina slutsatser genom att jämföra de bevarade litterära källorna med avbildningar av olika slag. Beträffande u. i antik musik har man dessutom nått resultat genom jämförelse med våra dagars utomeuropeiska musik (se Jämförande musikforskning). Först moderna forskningar rörande mensuralnotskriften har gjort den medeltida vokalmusiken tillgänglig för forskningen, och de slutsatser som man kunnat draga om dess u. är ännu mycket osäkra. Den tidigaste instrumentalmusiken från 1400-talet och fram till början av 1600-talet utgjordes huvudsakligen av arrangemang 1. efterbildningar av vokalformer. Helt självständiga instrumentalformer från denna tid var egentligen endast preludierande stycken för luta 1. tangentinstrument, ss. preambel och toccata. Dessa var im-provisatoriska stycken utan fast