1275 Valentine—Vals 1276 Valentine [valäti'nn], sopranparti i Meyerbeers opera *Hugenotterna. Walin, S t i g, f. 18/10 1907, musik-forskare. Efter studier vid Upsala universitet (i musikhistoria under C.-A. Moberg samt jämsides därmed musikteori för Sven E. Svensson) och utlandet (bl. a. för W. Fischer i Innsbruck) disputerade W. 1941 över en avhandling ”Beitr. z. Gesch. d. schwed. Sinfonik” och blev samma år docent i musikhistoria med musikteori vid Upsala universitet samt är från 1945 lärare i musikhistoria vid musikhögskolan. Han har även skrivit en rad värdefulla uppsatser i STM. Valkyrian (Die Walküre), musikdrama av Wagner till egen text (sv. övers, av Oscar Bensow), uppf. f. f. g. i München 26/6 1870, i Stockholm 7/11 1895. V. är det andra dramat i festspelet Nibelungens ring. Wallbeck-Hallgren, Sigvard Nils Rudolf, f. 19/9 1908, konsertsångare (baryton), har studerat sång för Ragnar Hulthén, Joseph Hislop och talteknik för Stina Olsson, var 1936—-38 Kristina Nilsson-stipendiat och har sedan 1934 ofta framträtt i olika uppgifter i radio, bl. a. som medlem av kvartetten Synkopen samt medverkat vid grammofoninsjungningar. Wallerius, Harald, 1646—1716, musiker och matematiker, blev direc-tor musices vid Upsala universitet 1670, domkyrkoorganist 1676, professor i matematik 1690, redigerade tills, med *01aus Rudbeck musiken till koralboken 1697, skrev bl. a. en rad musikvetenskapliga avhandlingar (Disp. Physico-musica de sono, 1674, Disp. Physico-musica, de modis, 1680, De tactu, 1698). — L i 11.: H. Palm, Om H. V. och redaktionen av 1697 års svenska koralbok (i Kyrkosången 1904), E. Wrangel (i Samlaren 1893). Wallgren, Åke Axel, 1873—1939, operasångare (bas), blev efter tekniska studier vid Chalmerska institutet i Göteborg 1896—98 elev vid konservatoriet i Stockholm (Julius Günther), debuterade på Stora Teatern i Göteborg 1898 som Tonio i Pajazzo, reste en tid med O. Lombergs operasällskap i landsorten och antogs till stipendiat vid Kungl. Teatern 1900, där han sedan verkade till 1934. W. hann under sin tid som operasångare spela c:a 100 roller. Bland dessa må här endast nämnas Mefistofeles i Faust och i Boitos Mefistofeles, Wo-tan och Vandraren i Nibelungens ring, Gurnemanz i Parsifal, Hans Sachs i Mästersångarna, Boris Godunov, Lantgreven i Tannhäuser, Marke i Tristan, Gunther i Ragnarök, Bazil i Bar-beraren, Guvernören i Don Juan och Toreadoren i Carmen. Wallin, Elsa Maria, f. 25/4 1900, operettsångerska (sopran), studerade för Haldis Ingebjart och Emma Meiss-ner, debuterade på Oscarsteatern i Stockholm 1923 som Juliette i Greven av Luxemburg, var 1923'—26 anställd vid Oscarsteatern, 1926—31 vid Vasateatern och 1931—32 vid Odéon-teatern. Senare har hon gästspelat i Oslo, Bergen, Helsingfors, Göteborg, Malmö och Stockholm. Roller: Elly i Hollandsflickan, Susanne i ökensången, Nanette i No, no Nanette, Violetta i Violen från Montmartre, Lisa i Maritza, Belotte i Mm« Pompadour och Bronislawa i Tiggarstudenten. Vals, Walzer (ty.), valse (fra.), waltz (eng.), valzer (it.), dans i Vrtakt med hela takten som räkne-enhet, skulle egentligen noteras i 0/4-takt, stammar från J. H. Schmelzers Bratlgeigertänze, Haydns och Mozarts Redoutentänze och Beethovens Möd-linger Tänze, är besläktad med de folkliga Schuhplattler och Schnader-hüpfel, vilka alla går under den gemensamma benämningen Ländier. Denna tämligen värdiga dans (jfr Schuberts Deutsche Tänze) blev med tiden livligare, sammanfördes till pot-purriartade cykler med introduktion och en coda (som närmast spelade rollen av genomförings- och repetitionsdel, jfr Sonatform) hos Lanner och J. Strauss d. ä., idealiserades av Weber, Schubert och Chopin, nådde som dansvals sin höjdpunkt med J. *Strauss d. y. och hans bröder samt Waldteufel. Vid sidan om denna ömsom sångbara, ömsom rytmiskt stampande, ömsom graciösa wienvals uppkom vid 1900-talets början den långsammare, sentimentala bostonvalsen, som utövat inflytande på den moderna valsen hos *Lehår, *Fall m. fl. wienkomponister