1309 Verdi 1310 Giuseppe Verdi. Målning av Giovanni Boldini. Milano. varit en nagel i ögat på Wagner (Oper und, Drama) och hans mest devota anhängare. Icke minst här i Sverige har verken före Aida av många betraktats som mindervärdiga produkter av en begåvad men ytlig musikant (”'positivoperor”), ett betraktelsesätt, som främst torde bero på den bristfälliga kännedomen om sydlänningens ställning till ord och ton, drama och musik. Denna ensidiga uppfattning av V. och hans verk har i sin tur fram kallat en V.-renässans, som har medfört nyuppföranden av en rad sedan länge vilande operor (ödets makt, Simone Boccanegra, Sicilianska aftonsången, Nebukadnesar m. fl.). Om detta alltid varit till fördel för V:s minne är en annan sak. — Litt.: J. Bonavia, V. (it., 1931, även i eng. övers.); Fr. Toye, G. V. (eng. 1931); C. Perinelli, G. V. (i Reimanns Ber. Musiker, 1900); A. Baresel, Was weisst du von V.? (1931); Autobip-