1357 Wood—Vådevill 1358 vid universitetet. Han har komponerat orkesterverk (variationer), körverk och sånger. Wood [uodd], Henry Joseph (Sir), f. 3/3 1869, fick sin utbildning vid Royal Academy of Music för bl. a. Prout, Macfarren och Garcia, blev 1890 operakapellmästare och dirigerade från 1895 symfonikonserterna i Queen’s Hall i London (blev 1926 hedersdoktor vid universitetet i Oxford) . Han har komponerat ett oratorium och annan kyrkomusik, operor och operetter och har skrivit en sångskola The gentil art of singing (1927 —28 4 bd). W. som är en av samtidens märkligaste dirigenter, har spelat en stor roll för skapandet av en hög orkesterstandard i England. Wotan, basparti i Wagners scenfestspel *Nibelungens ring. Wranitzky, Anton, 1761—1820, österrikisk komponist, var elev av sin broder Paul W. (1756—1808, var till 1795 violinist hos Haydn i Eisen-stadt, sedan kapellmästare vid hovoperan i Wien, ansedd komponist), Albrechtsberger, Mozart och Haydn, var kapellmästare hos furst Lobko-witz och violinpedagog i Wien, skrev ca 30 stråkkvartetter, 14 symfonier, 14 violinkonserter, 6 stråkkvintetter, verk för olika besättningar samt en violinskola. Hans verk levde under en stor del av 1800-talet i kammarmusikspelande amatörkretsar. Vretblad, Viktor Patrik, f. 5/4 1876, organist, var efter studentexamen 1895—1900 elev vid konservatoriet i Stockholm, där han 1896 avlade sina examina, studerade därpå vidare piano och kontrapunkt och vistades som statens tonsättarstipendiat 1901 -—02 i Tyskland. Vid sidan om sin borgerliga verksamhet som posttjänsteman (1933—41 postkontrollör) var han från 1900 organist vid franskreformerta församlingen i Stockholm, från 1907 vid Oscarskyrkan, där han 1909 tillsammans med Oscar Sandberg tog initiativet till det hundratal motettaftnar, som under flera år utgjorde en värdefull tillgång i Stockholms kyrkomusik. Dessutom var han från 1902 musikkritiker i olika Stockholmstidningar (1920—42 i Social- Patrik Vretblad. demokraten). Trots dessa krävande och mångskiftande anställningar har V. funnit tid till en livlig konsertverksamhet som organist (bl. a. med konserter i Riga, Tallinn [Reval] och Helsingfors), har som tonsättare framträtt med verk för orkester och för orgel, pianostycken, sånger m. m. Icke minst viktig är dock det pionjärarbete han bedrivit på den svenska musikhistoriens område. Jämte talrika uppsatser i fackpressen har han publicerat J. II. Roman, den svenska musikens fader (1914), Konsertlivet i Stockholm (1918), Den tjeckiska tonkonsten (1930), Islands musik, (1930), Uppslagsbok för organister (1932), Polen i musikhistorien (1938) m. m. Han har även utgivit ett utdrag för liten besättning av J. H. Romans Drottningholmsmusik (A. B. F.). V. S., förk. för volti subito ”vänd snabbt!” Vådevill (fra. vaudeville, av flam-ska wat de wilt 1. vault de ville) ”stadens älskling”, borgerligt sångspel med kupletter, ofta på kända melodier. V. var åtminstone formellt en föregångare till senare tiders revyer. En av de mest populära svenska v.-erna var Hodells folkskådespel Andersson, Pettersson och Lundström (med musiken huvudsakligen hämtad från de vid denna tid populära Offen-bachoperetterna).