1373 öhman—Österrikes musikkultur 1374 kor, Celestin i Lilla helgonet, Ottokar i Zigenarbaronen, Ollendorff i Tiggarstudenten m. fl. öhman, Carl Martin, f. 4/10 1887, operasångare (tenor), blev efter studentexamen elev till Carl Gentzel, studerade till 1909 vid konservatoriet i Stockholm och 1911—14 i Milano, engagerades vid Stora Teatern i Göteborg 1917, debuterade vid Kungl. Teatern 1919 som Canio i Pajazzo, spelade åter i Göteborg till 1923, var 1924— 25 engagerad vid Metropolitan i New York och var 1925—32 anställd vid Städtische Oper och Staatsoper i Berlin. Han har dessutom gästspelat i London, Wien, Paris, Oslo, Köpenhamn, Budapest, Prag och Barcelona. Utom i de flesta av den gängse operalitteraturens tenorpartier, särskilt i den veristiska och franska romantiska operan men även Wagner, spelade han under Göteborgstiden ett stort antal klassiska och moderna operettroller. Sedan 1932 har han i Stockholm (Konserthusteatern) och vid landsortsturnéer ca 700 gånger sjungit Prins Sou Chan i Leendets land. — Han är sedan 1928 gift med Isobel Ghasal-ö. öhrström, Knut Axel Robert, f. 17/6 1885, operasångare (tenor), studerade för John örtengren och för Vanzo i Milano, debuterade 1917 på Kungl. Teatern som Turiddo i Pä Sicilien, José i Carmen och Radamès i Aida och har sedan dess framträtt i partier som Faust, Trubaduren, Simson, Lohengrin, Tristan m. fl. Han var solist vid Svenska musikfesten i Chicago 1924, konserterade 1925—27 i U. S. A., har gästspelat i Berlin (1928), Hamburg och Köln samt har deltagit i O. D:s sångarfärder till Tyskland, Holland, Belgien och Spanien. örjanslåten, den melodi i hypodo-risk kyrkoton, som varje dag kl. 12 och 6 spelas av klockspelet i Stockholms stadshus, är upptecknad 1849 av Richard Dybeck i Krokeks socken, Östergötland, efter en gammal man som i sin tur hade hört visan av den på 1600-talet födde ”gudelige Jöns Lure”. Östberg (-Horwitz), C a r o 1 i n e, 1853—1924, operasångerska (sopran), Arvid ödmann som Romeo, var elev vid konservatoriet i Stockholm 1869—72, debuterade 1873 som Agatha i Friskytten vid Kungl. Teatern, där hon var engagerad 1874—77, 1886—92 och 1896—1906, var dessutom anställd vid Nya teatern i Stockholm 1879—85 och gästspelade i Köpenhamn 1880, med Angelo Neu-manns Nibelungentrupp i Tyskland 1882 (som Sieglinde), i Norge 1885 och i U. S. A. 1893—94. Från 1906 verkade hon som sångpedagog i Stockholm. Roller: Rosina i Barberaren, Papagena och Nattens drottning i Trollflöjten, Zerlina i Fra Diavolo, Fru Ström i Muntra fruarna, Donna Elvira i Don Juan, Elisabeth i Tann-häuser, Norma, Marta, Jessonda, Gio-conda, Aida, Boccaccio m. fl. ö. hade en hög, fyllig koloratursopran, som under hennes tid vid Kungl. Teatern gjorde henne till en av de bärande krafterna. Hon var dessutom i besittning av en anmärkningsvärd musika-litet. Även som konsertsångerska var hon mycket uppskattad (Beethovens Ah perfido!). — Litt.-. SMT (1889, 1899, 1905), C. F. Lundquist, Minnen och anteckningar II (1909). Österrikes musikkultur står historiskt i så nära sammanhang med den tyska (tyska musiker har varit verksamma i ö. och tvärtom), att de från denna synpunkt knappt kan