Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b i ografen
13
koin slutligen med den vansinniga
förklaringen att såväl drottningen som hennes
offer voro saligen hädangångna och i detta
nu infördes i aposteln Petrus’ rullor.
Publiken gapskrattade.
Gentlemannen svettades och gestikulerade
vilt. »Det är sanning, mina herrar,
sanning! Drottningen vilar i Abrahams sköte.»
»Det är lögn, tag om det igen, tag om
det», vrålade den hetsiga massan.
Gentlemannen slog för sig med händerna.
»Omöjligt, omöjligt. Jag kan inte
uppväcka döda. Gå ut och betala ny avgift,
eller kom tillbaka i morgon», ropar han.
.Oväsendet steg nu till en sådan grad, att
gentlemannen, mån om sitt eget skinn,
ansåg sig tvungen att ge vika, och så fick
den sensationshungriga publiken åter se de
sista scenerna av »Apachdrottningens hämnd».
Strax innan tvångsföreställningen började
uppstod ett litet bråk borta vid ingången.
Det var en sent ankommen kvinnlig
åskådare, som pockande fordrade att få slippa
in utan att erlägga den stipulerade entrén.
Vaktmästaren protesterade och det hela
artade sig till ett litet gemytligt slagsmål, då
den nykomna uppgav en kort gäll vissling,
vilken genast uppfattades av apachgruppen.
Två män sprungo upp från sina platser och
några sekunder senare anställde vaktmästaren
några fåfänga simningsförsök i gatsmutsen
och kvinnan satt på bänken bredvid sina
gelikar. Att en av åskådarne fått lämna
sin plats och sätta sig på golvet för att
lämna rum för apachkvinnan, betydde föga.
Hade han protesterat hade ban antagligen
blivit oförmögen att sätta sig någonstädes,
hade han också blivit erbjuden den
bekvämaste divan.
Den nykomna, vars ankomst för ett
ögonblick helt borttagit apachernas intresse för
filmen, var en helt ung kvinna, iklädd
mörk kjol, röd blus och en tunn, brokig
schal, kastad över axlarne. Håret var
blåsvart och slarvigt uppsatt, ansiktet blekt
och härjat. På de nästan genomskinliga,
smala fingrarne bar hon en mängd ringar
av tvetydig beskaffenhet och hade förövrigt
placerat smycken överallt, där det gavs
möjligheter att bära dem synliga.
Sedan hon hälsat på sina yrkesbröder
ägnade hon sitt intresse åt filmen och drog
sig inte för att högt tillkännagiva sitt
missnöje med konkurrenten på duken. An fann
hon drottningen alltför mesig, än tyckte hon
att det gick för plumpt och fånigt till väga.
Kamraterna nickade bifall och menade
att deras drottning skulle skött saken
betydligt finurligare och bättre.
Den sista scenen, där apachedrottningen
utför sin hämnd för att ’sedan ■ dansa
can-can omkring sitt offer, himla med ögonen
och slutligen med brustet hjärta störta
omkull, fann. den livslevande drottningen så
utomordentligt komisk, att hon slog i med
ett fruktansvärt gapskratt. Detta smittade
de övriga, och snart skrattade hela publiken.
Biografens ägare tyckte att detta gick hans
ära för när, varför han befallde maskinisten
att sluta. Denne lydde. villigt och
föreställningen avbröts.
Publiken avlägsnade sig, och de som
väntade utanför för att i sin - tur få se den
intressanta filmen gingo in med fast
övertygelse att »Apachdrottningens hämnd» var
ett lustspel.
Den skrattande publiken skingrades åt
alla håll och försvann i gränderna för den
stundande nattens arbete.
Apacherna med sin drottning gingo till
krogen »Blå Liljan» i Montrouge för att
överlägga, men resultatet av denna
överläggning är en annan historia, som den
ärade läsaren längre fram kanske återfinner
i »Biografen».
Pierre.
Tidsenlig uppfostringskonst.
Två herrar stockholmare ha på Sv. Mgblts
anvisning kommit att bevista en »osedlig»
teaterföreställning och se sig om bland den till stor del av
backfischar bestående publiken, som ser ut att
roa sig kungligt.
Professor X: — Vad månne ändå dessa unga
flickor göra för reflexioner, när de se en sådan
här pjäs.
Livserfarne doktor Y.: — Jo bevars, dom tycker
att det är vådligt stiligt pikant, men att det
behöver man inte gå hem och tala om för mamma,
utan tillämpa sin generations etiskt-pedagogiska
grundregel.
— Sin generations etiskt-pedagogiska
grundregel? ? ?
— Ja visst: grumla inte mammans själ.
Kyrkan mitt i — Kroppen.
Treåriga fröken Kerstin är ovillig att somna
och håller fru mamma fången vid sängen med
tvång att berätta sagor. När förrådet härav är
slut, föreslår mamma tillgripandet av psalmläsning.
— Jaa, mamma, läs om söjkan i magen.
Mamma funderar länge och väl över denna
svåridentifierade hymnmgrediens, men finner på
den outgrundliga modersintuitionens väg gåtans
lösning:
— Du menar den psalmen, där det står »Gör
dig ett tempel i mitt bröst»?
— Ja ja, mamma, i bjöstet va’ de’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
