Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adlerbeth, Gudmund Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅADLERBETE, GCudmund Göran. 3ö
af densamma måste otvifvelaktigt rubba eller förstöra systemet.
Om man åter på erfarenhetsväg vill finna de lämpligaste
grunder, bör man icke fästa sig vid enstaka verser, utplockade
eller sammansatta för tillfället, utan anställa en jemnförelse i
stort; då torde knappast någon kännare neka, att Voss’,
Baggesens och Adlerbeths metriska vers bör tagas till mönster
framför Klopstocks, Skjöldebrands och Wallenbergs.
Adlerbeths Prosa är enkel och bestämd. Hans
ÅminnelseTal äro ej prunkande, men sanna och flärdfria teckningar.
Hans afhandlingar i flera ämnen vittna om lärdom och smak.
— Han ägde grundliga insigter i Latinen och flera lefvande
Språk, i Historien, Archeologien och flera Vetenskaper; han
kände Musikens theori och var virtuos på Clavecin. Han har
uppgifvit mångfaldiga medaljer och inscriptioner, af de förra
en hel suite till R. Gustaf Ul:s Histoire Meallique, på
samme konungs befallning. Såsom Litteratör utmärktes han af en
upplyst tolerans för alla nya åsigter, så snart de åsyftade den
fosterländska vitterhetens förkofran, och en varm och liberal
beredvillighet att med råd och upplysningar gagna en hvar,
som arbetade för detta ändamål,
I Adlerbetbs offentliga lif är en stor ljuspunkt, som
aldrig skall förgätas. När K. Gustaf III d. 21 Febr. 1789
inför samtliga Riks-Stånden framställde Förenings- och
Säkerhetsacten till antagande, och flere af Ridd. och Adeln, med
åberopande af 1772 års Regeringsform, yrkade, att Stånden måtte
få derom hvar för sig öfverlägga, men Konungen, som hade
pluraliteten inom de tre ofrälse Ståndea på sin sida, e)
syntes fästa afseende på dessa föreställningar, uppstod Adlerbeth
och talade ungefär sålunda: ”Inför E, 1 M:ts thron vågar en
undersåte, som rönt de dyrbaraste vedermälen af E. HR. M:ts
nåd och erkänner dem med vördnadsfullaste hjerta, att
upphöja en ovan och sväfvande röst. Men, Allernådigste Kunung!
Hvarken tid eller tillfälle tillåta mig att nu nämnra mina
enskilda underdåniga förbindelser emot E. K. M. såsom välgörare.
I denna stund är ej fråga om annat än mitt nit, min kärlek
för E. K. M. såsom min Konung, för Sverige såsom mitt
Fädernesland. Jag finner inig närvarande vid det högtidligaste
tillfälle, som i menskligbeten kau yppas, vid den vigtigaste
öfverläggning, som kan förebafvas. Förlåt, Allernådigste
Konung, den ömma sinnesrörelse, som af mig utpressar tårar.
Belagne af samma känslor ser jag mina närvarande Bröder,
detta Rikes Ridderskap och Adel. De äro, som jag är
öfver
BIOGR LEX. Å. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
