Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adlerbeth, Gudmund Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä AvrLerRBaETE, Gudmund Göran.
tygad, alla lika brinnande med mig af nit för E. K. M. och
Fosterlandet” (här afbröts talaren öfverljudt af sitt Stånds
bifallsrop); ”men de fleste, tilläfventyrs lika oförmögna att
stadga sina tankar på denna stunden öfver ett ämne, som skall
afgöra ett helt Rikes, millioner menniskors öde för sekler.
Så stort detta verket år, så nödigt är att dervid använda
betänksamhet. Med djupaste undersåtlig vördnad för E. K. M., med
varmaste kärlek för samtlige mine Medborgare af de öfrige
Stånden, besvär jag E. E. M. vid Gud, vid sin tbron, vid sitt
hjerta, sitt ädelmod, vid samtid och efterverld, att oss måtte
förunnas någon betänketid.” — Konungen bevektes och tillät
Adeln att på Riddarhuset taga Säkerhets-acten. i öfvervägande.
Väl för honom, om han hade förstått och aktat den vink,
som gafs af så många redliga medborgare, af sjelfva den
personliga tillgifvenheten och erkänslan!
Adlerbeth, under nya samhällsförhållanden upphöjd till
Konungens Rådgifvare, ville hellre gagna än lysa, iakttog sin
pligt, varsam och samvetsgrann, men sökte aldrig att vinna
inflytelse.
”I det enskilda lifvet var Adlerbeth lika älskvärd, som
vördnadsbjudande i det offentliga. Åt sitt umgänge gaf han
ett alldeles eget behag, blandadt af innerlighet, enfald ,
skarpsinnighet, djup kännedom af ämnet, hvaröfver han talade, snar
fattning af en främmande tankegång, och en sällsynt
fördragsamhet för det nya och dristiga i andras meningar. Han var
på en gång lärare och lärjunge, ty han ansåg aldrig sin
vishetskrets sluten. I sina handlingar var han strängt rättvis
och sorgfällig att hålla sin heder i en alltid uppenbar renhet.
Den menskliga ofullkomlighet, som en skärskådande granskare
af hans lynne kunde upptäcka, var en mera än nödvändig
sparsamhet. Han dolde den ej, såsom mången, under ytan af
en då och då prålaude frikostighet; han behöfde icke heller
dölja den, ty han vände besparingen endast mot sig sjelf; och
han ansåg sig äga frihet att försaka njutningar, dem han cj
älskade, samt en flärd, för hvilken han ville, äfven
oftentligen, ådagalägga sitt förakt. Men, redan tio år före sin död,
afsöndrade han ett hemman från silt gods och skänkte det
åt sin Församling till en Skoleinrättning för Allmogens barn ).
Men han afträdde ur Stats-Rådet, utan att begära eller
emot
’”) Enligt Slägttaflan på Riddarhuset, skänkte han d. 9 Anung. 1807
ett inköpt z Skatteheminan Norrgården i Hultéby ull inrättning af en
Sockenskola och Skolmästare-boställe för Svartarps Församling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
