Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLER SaäaLvius, Johan, 63
ovisshet, utan ändtligen kan hinna till en determinerad
rigtighet.” Han fruktar, om Fransoserne ännu längre trainera
saken, att blifva förd tillbaka till Bayern på grund af en
Churfurstens befallning derom till sina sändebud, ”då det ej står
i Frankrikes makt att hjelpa mig, om det än skulle vilja; är
det derföre så mycket mera af nöden att maturera denna sak.”
Han gör sig försäkrad om Salvii trogna och ifriga
sorgfällighet, och hans goda affection, efter hvad Sekreteraren Snoilsky
förvissat om. Slutar med att bedja Salvius honorera en vexel
på 500 Rdlr, som Horn varit tvungen att utgifva, då de
månatliga 300 Rdir ej förslå, och fräågar, ”ob ich noch einiger
extraordinarii Post-Geldes . . zu bedärftigen Reis-und andern
Unkosten bhabbaft werden könnte.” — Salvius vände sig till
d’Avaux, för att utverka Jean de Werths utlösen, men fick
ett nekande svar, hvaröfver han bittert besvärar sig, så väl
som öfver hvad d’Avaux sagt, att detta ej vidkom Salvii
uppdrag från Drottningen. ”Vet, skrifver han, att jag öfver
tjugu år underhandlat Konungar emellan, och ej är så barn, att
Jag behöfver lära hvad min skyldighet är.” På Salvii önskan
att i traktalen insätta den felande artikeln om Horns befrielse,
gaf d’Avaux honom det svar, att han endast sökte
tidsutdrägt, diktade ihop nya artiklar, ej hade förlitande till Hans
Aldrachristligaste Maj:t, och härtill Ilade han ”quxdam alia
injurig publice satis vicina.” ”Jag, (fortfor Salvius), vred
öfver ett sådant sätt att underhandla, svarade med lugn, attjag
hvarken kom fram med något nytt, eller hvartill jag saknade
uppdrag, långt mindre hyste jag misströstan till en så stor
Konung; min enda begäran var, att få ett afslag utan vrede,
eller ej bli tillräknad det uppdrag jag hade, såsom varande
Minister, icke Konung.” D’Avaux hade i vrede tagit
fredsinstrumentet tillbaka, med det tillägg, ”att om jag cj ville
underteckna det i sitt närvarande skick med en obetydlig
ordförändring, vore det förbi med förbundet mellan Frankrike
och Sverige.” Morgonen derpå begärde Salvius instrumentet
tillbaka, för att underteckna det. Det skickades, men
återfordrades mot skymningen uti ”convitiorum plene litterze.”
Salvius säger sig då förnummit, att hvad han tillskrifvit
häftigheten, härrörde från öfverläggning, och att han hade orsak
att vedergälla lika med lika. ”Verum convitia, cen turpem
impotentis animi foctum, semper aversatus, satius duxi, amici
vitia nosse, quam odisse.” Tviflar d’Avaux på mina uppdrag,
så fråga dem, som gifvit mig dessa. dJean de Werth var
tagen af Svenska troppar, och mot ett reversal om hans
utlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
