Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G4 ÅDLER SALViUS, Johan.
nande vid påfordran försänd till Frankrike. Om jag, genom
att utgå från detta grwidskäl, ej oförrättat Eder, (Anmärkes
att latinska originalets personella pronomina ej äro bibehällna
utan utbytla mot de i nyare språken brukliga i detta utdrag
eller öfversättning af Salvii svar), ”så har jag ej heller nu
gjort det, utan allenast tagit i anspråk Ionungens godhet för
en Drottning, som är hans bundsförvandt, och hans mildhet
mot olyckliga fångar, med begäran, att Ni, Gr. d’Avaux, vill
skriftligen styrka Hans Majestäts så ofta åberopade vilja, ”ne
evanidis amplius ministrorum curialibus detineretur.” Detta
kallar Ni att efter min ringa måttstock mäta Konungars
handlingar, med våld framtvinga gunstbevisningar och i Frankrvike
införa mina seder. ”Mi Domince Legate! tecum habita! Qui
alienos mores nimium carpit, detegit proprivs. Nolo hane
scrram tecum reciprocare. Ita me metiri scias tanti Regis
actiones, ut unicum sux Majestatis nutum infinitis quorundam
Ministrorum promissis preferam.” Sedan tillägges, att
förbundet är intet tvång, Ionungar kunna ej tvingas; hvad de
ömsesidigt Jofva hvarandra är vänskapens rena tjenster. E;j heller
är J. de Werth så fruktansvärd, att hans befriclse skulle bota
Frankrike med en öfversvämning (”Nec tam formidabilem
Johannem Weerthium puto, ut, eo misso, diluvium Galliis
immineat”), men Horns frihet skulle på denna tid vara mycket
nytltig ej allenast för min Drottning, utan äfven för Hans
Alrachristliga Majestät, och den gemensamma saken. Då alltså
förhåller sig, är det onödigt, att med edert husfolks intyg
beskylla mig för en understucken framsättning (supposite
propositionis arguere), eller inför deputerade från Lineburg och
Hessen anklaga mig för dröjsmålet med förbundets afslutande.
Vet, att detta är hvarken behöriga domare, eller vittnen.
Anses jag vara Legat, så tro åtminstone, att jag äger
uppdrag.” Sedan yrkas, att ej genom en så ringa förevändning
fördröja en sak af så stor vigt. ”Det är sju månader sedan
jag tillställde dig det af mig utkastade förslaget, men ni har
först för. få dagar sedan lemnat mig edert. Hvars felet är,
deröfver må våra Principaler dömma.” Detta skrefs från
Hamburg d. 18 April 1641; Horns utvexling mot Jean de
Werth, Buchhaino och Hofkirchen följde ej förrän d. 30 Jan.
1642.
Den brytning, som inträdt mellan Franska sändebuden,
saknade ej ett motstycke i det förhållande, hvaruti Adler
Salvius och Johan Oxenstjerna stodo till hvarandra, om än
söndringen ej upplägade med samma öppna och bittra
fiendtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
