Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adlersparre, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLERSPARRE, Georg. $5
satte sig densamma sägande: ”man skall väl ha denna på sig
vid detta tillfälle.” Detta torde bevisa, huru starkt förtroende
han ägde till sin rättvisa saks framgång. — När han
sedermera inmarscherade i Stockholm och det jubilerande Folket
omslöt sin räddare, vände sig Adlersparre till en af sina
Adjutanter sägande: ”detta samma folk, som här bhurrar, hade
gjort detsamma, om de i stället hade sett mig hänga.” —
När en gäång DalRegimentet under marschen till sin hemort
passerade Vestergötbland, voro de uppbjudne till sin gamle
chef, dåvarande Landshöfding Georg Adlersparre. De gamle
veteranerne samlade sig omkring bhonom och en åldrig
Corporal yttrade med tårar i ögonen till honom: ”ja, stöt bara på
oss, när han vill något; vi äro färdige att följa honom, om
det vore genom brännstekta helvetet.” — Annu ett drag, som
tillhör hjertat. När Adlersparres slögting, Professor E. G.
GCeijer år 1834 besökte den 73-årige mannen på bans
egendom Gustafsvik i Vermland, och sedermera skulle återvända
till Upsala, frågade Adlersparre honom: ”om han ej ville
besöka sina vänner i Christinehamn”? (Gustafsvik ligger en half
mil från Christinehamn). Geijer eftertänkte och svarade: ”att
han hvarken hade vänner eller bekanta i den staden.” —
”Nå”, äåtertog Adlersparre, ”så vill jag visa kära bror, att
ban har både bekanta och vänner i Chbhristinehamn”; hvarpå
Adlersparre följde Geijer till sin i staden belägna familje-graf,
der Adlersparres svärföräldrar hvila, och hvilka Geijer hade
närmare känunt. — Det var väl naturligt, att Rolargossens
Skald blef rörd vid detta oväntade möte!
I sina omdömen öfver politiska tilldragelser visade
Adlersparre en skarp blick och en mogen öfvervägd granskning.
Han värderade mindre segrars och triumphers glans, än de
tysta, vanligen af ryktet mindre högljudt firade medborgerliga
dygderna. — Bland Konungar voro Alfred den store i
England och Fredrik II hans idealer. Den sistnämnde jemte
VWashington ansåg han för verldens störste Generaler. Napoleon,
Cesar, Carl XII och andre blott af ärelystnad ledde hjeltar,
benänmde han mensklighetens fiender. — HKriget kallade han:
”menniskans förnedring” — han menade inkräktarkriget.
Om 1809 års revolution har Adlersparre genom sin
berättelse i de Historiska Handlingarne sagt det vigtigaste, som
historieskrifvaren behöfver veta. Huru den store Adlercreutz
betraktade dess upphofsman skönjes af följande yttrande ”):
1) I bref, som finnas i Gustafsviks Bibliothek och äfven tryckt i
de Hist, Handl. 3 del. sid. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
