Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ascheberg, Rütger von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 ÅscHEBERG, Äuitger von.
skottfria harnesk. Hela den öfriga Danska hären blef
krigsfångar. Dess styrka före slaget uppgifves olika, från 41000
man, som är allför litet, till 8000; hvaremot det här anförda
antalet 4000 man är hämtadt ur Spegels Diarium. Aizema,
Puffendorf och Holberg säga, att Ascheberg anförde
Svenskarne; hvilket i det hela må hafva sin rigtighet, endast man
påminner sig, alt Konungen var sjelf närvarande och således det
synliga öfverhufvudet.
Två dagar före slaget vid Halmstad hade Danska
IKonungen gjort sig till mästare af Christianstad, och ryckte nu mot
Halmstad, men vände tillbaka, då han ej der träffade Svenska
arméen, som brutit upp till Ås kloster öfver Falkenberg och
Warberg. Carl XI ”regalerade med ansenliga donationer
Fältmarskalken Helmfelt och General Ascheberg, i det att denne
fick tillsägelse på Rappin i Lifland, och den andre på
Friherrskapet Lindesberg uti Halland.” Dagen efter erhållandet af
denna förläning reste Ascheberg till Götbeborg, för att sköta
sin svåra blessur. Samma dag och de följande använde
Konungen att bese lägret, afdela qvarteren m. m. Spegel anmärker,
atlt man i Tyska Kriget förundrat sig öfver K. Gustaf II Adolfs
stora vigeur, att han, änskönt han hade en stark och reslig
kropp kunde uthärda så margfalligt arbete, fatigue och
nattvak, men större under var det, att R. M., som ännu var ung
och af en så tendre constitution, förmådde uthärda äfven
detsamma och i så långan tid.” Ascheberg kom tillbaka d. 5
Oct., och dagen derpå bröt hären upp från Ljungby och tog
vägen äåt Helsingborg. Innandess hade Danska Konungen ”sökt
draga Skånska allmogen till sig, och lockat den med stora
löften. Af Sten Brahe och andra läto de fördela sig i vissa
hopar, stodo på vakt vid alla pass och broar, togo Danskt
gevär och gjorde sin ed, och margfalliga både unga och
gamla slogo sig till Saappbanarnes styggliga parti, tillfogades ej
allenast Svenska män, utan ock värnlösa qvinnor och deras
oskyldiga barn all den skymf, skada och vedermöda, som
nå
on Barbar skulle kunna upptänka men näppeligen föröfva,
så att alla uti Skånve voro då Danska uti bjertat, eller måste
utaf räddhåga ställa sig som Danska.” (Diarium f. d. 2 Oct.)
I Markaryd bade flera frivilliga stött till Svenska hären, såsom
”Hans Wachtmeister, G. Paykull, Mårten och Hans Reutercrantz,
Nils och Carl Banér, Clas Horn och andra Svenska och Liflindska
Adelsmän, som alla förmedelst den heliga absolutionen och
nattvarden beredde sjg till att utstå det yttersta för Konung
och fäderneslaud.” I Odersljunga voro håde Prester och
all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
