Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Nor dir, Carl Gustaf.
skrifna i klostrea af de andeliga ungefär Tid den tid, då
de ur medeltidens mörker åter framdrogos: och han
tilltrodde sig att namngifva mer än en modern författare, som
lånat masken af Homerus, Virgilius, Horatius, Tacitus. I
Romerska kyrkans läge under dess långvariga schismer i
fjortonde och femtonde seklerna, trodde han sig finna
poli-ska skäl till dessa sällsamma förfalskningar." Denna
hypothes delade han med den bekante jesuiten Hardouin, som
han dock icke lärer rådfrågat. Adlerbeth har till sitt
berömda Åminnelsetal öfver Nordin i Vitt. Hist. och Antiqu.
Akad. fogat en utförlig vederläggning. En berättelse att N.
tillskrifvit vissa politici denna förfalskning, som under
Greklands och Roms namn förtäckt skildrat de små italienska
staternas tillstånd och tvister, äfvensom att sjelfva Nya
Testamentet af honom blifvit misstänkt såsom understucket,
må bär nämnas, ehuru vi ej vilja garantera berättelsens
pålitlighet. Någon annan otryckt afhandling af N. i detta
ämne, än nyssnämda tal, är icke bekant; och vi ha intet
skäl att betvifla Adlerbeths redogörelse för innehållet.
Under tiden hade han kommit i ett allt närmare och
närmare förhållande till konungen, som i honom fann ett
villigt verktyg för sina despotiska afsigter och en stor
förmåga att verka inom hans stånd. Med honom täflade en
man af samma stånd, med samma snille och lika stor
inflytelse bland medbröderna; men båda voro icke alltid ense
om medlen: derföre voro rivalerne hvarandras hemliga
ovänner och stodo skiftesvis högst i konungens ynnest; derföre
talar Wallqvist i sina otryckta memoirer icke utan
bitterhet om sin medtäflare. De Gustavianska Papperen skola
öfver dessa förhållanden utbreda mycket ljus; emellertid
meddela vi några spridda anteckningar ur förhanden
varande källor. Nordins politiska bana börjades då han 1786
blef väld till Riksdagsman, hvilket förtroende af hans Stift
förnyades vid alla följande riksdagar. Han nämdes till
Ledamot af den Ecclesiastika Beredning, som förordnades i
anledning af de många öfverklagade missbruken vid
presterliga befordringar, och som nu skulle vid regala pastoraters
bortgifvande granska och jemföra de sökandes förtjenster.
Följande året blef han Ordens-Historiograph, samt var 1788
Ledamot af Banco-Revisionen.
Om de båda prelaternas politiska redebogenhet har man
följande anekdot: Någon hade frågat Schröderheim eller
Armfelt, hvilkendera han ansåg trognast Nordin eller
Wallqvist. Den tillfrågade svarade: Om H. M. ber N. tända eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
