Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persson, Matths
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P lä r s s o n , Matths.
103
hiot i de båda vigtigaste Utskotten gifvit prof på klokhet,
hofsamhet och ljusa begrepp. Föröfrigt gifves det i
offentligt tryck ännu ett intyg å denne riksdagsmans förtjenster.
När 1823 en fest firades i Stockholm till minne af aflidne
riksdagsmän, var M. P. ett af föremålen för denna hyllning,
jemte C. A. Wachtmeister, Adlerbeth, Stael von Holstein,
Hermelin, Gahn samt bonden Anders Åberg. Talaren var
den bekante Anders Danielsson. Med några anföranden ur
hans loftal, vill förf. sluta dessa anteckningar. "Det ädlaste
och upplystaste, Bondeståndet kanske någonsin kunnat
framvisa ibland sig, den ovanlige Matts Persson, måste
ovillkorligt genast framställa sig för min tanke. Det är väl
redan flera år sedan ban dog; men hans minne, hvilket, som
jag hoppas, aldrig dör, är ännu nog friskt, för alt icke
fördunklas af några mindre utmärkta uiän, som de sednaste
åren blifvit oss frånryckte." .... "Den, som aldrig lät
förleda sig af smicker eller skaka sig af bot, aldrig sökte egna
fördelar på det allmännas bekostnad, aldrig sade annat än
hvad han tänkte, och aldrig hyste en tanke, den han ej
lugnt profvade, innan den yttrades, — den slutligen, som
säg det rätta och vågade vilja del rätta — det var Matts
Pehrsson. Jag tycker mig ännu se det lugna öppna
ansigtet, der icke en muskel rörde sig lill fruktan eller harm,
äfven då ban misskändes och misshandlades af dem, för
hvilkas bästa ban arbetat. Jag minnes ännu en dag, då ett
häftigt utlåtande öfver en af Malts Pehrsson föreslagen, och
nu af hvarje tänkare såsom nödvändig erkänd Lag upplästes.
Den, som läste, gjorde sig ett nöje af alt ylterst tydligt
och med uppehåll och på Matts Pehrsson riglade
sidoblickar, deklamera skriften. Alla vänner af honom och af
saken voro högst upprörde; Malts ensam, i hvars känsliga
själ utan tvifvel det sved förfärligt, att misshandlas för
välmening och upphöjda afsigter, visade icke ett tecken till
harm; ban sade blott sedermera: "i dag hafva de stekt mig
vid sakta eld." — Då granna löften och smicker slösades,
huru ofta tog då icke den ärlige gubben en ung
varmblodig medbröder i handen och varnade: "Tro dem ieke", sade
ban; "nu, så länge de behöfva dig, fjäsa de för dig; men
så snart de vunnit hvad de önska, känna de dig ej mer."
Denna lära, som predikades af en gammal och erfaren man,
hvilken man borde älska och vörda såsom en far, skulle slå
djupa rötter i hvarje oförderfvadt hjerta." Af en äldre man,
som personligen kännt M. P., hafva vi föröfrigt hört, alt
ban aldrig var svarslös, nian oftast finllig i repartier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
