Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
P k t r i , Laurentius.
De till Sverige inkomne Tyskarne Peutinger och
Norrman samverkade ock nu, skrifver Järta, att "i Konungens
sinne ingifva eller bekräfta och vidare utbilda åtskilliga,
med hans begär efter magt och rikedom öfverensstämmande
begrepp/’ Ibland sådana hans afsigter visar sig den att
gifva kyrkoreformationen en utsträckning och rigtuing,
hvarigenom^ de andligas välde skulle ännu mera, än dittills,
kuf-vas. At Norrman, ehuru icke beklädande något presterligt
embete, uppdrog Konungen det högsta inseendet öfver
kyrkan och dess tjenare, äfven öfver biskoparne. I bela sin
vidd har väl denna ytterligare reformationsanstalt icke
blifvit bragt till verkställighet; ty biskoparne bibehöllo äfven
sedermera inom stiften sin myndighet, sådan Vesterås
Ordi-nantia den förut begränsat, ehuru utöfningen deraf,
åtminstone någon tid, bevakades af denne nye embetsmän, under
namn af Supcriutendent, innehafvande ett välde, som skulle
i våra dagar kallas en Ministers för kyrkoärendena. Men
Konungens ogunst mot biskopar och prelater, ehuru numera
bekännare af Lutherska läran, fortfor under hela den
återstående tiden af hans lefnad, och yttrade sig, än genom
sönderdelning af biskopsdömena, än genom indragning af
sådana prebender, gods och räntor, hvilka dittills fått af
biskopar, kaniker och kloster emot öfverenskomna afgifter
besittas, än genom andra, förut icke öfvade, sätt att
minska de andligas inkomster, än genom bannebref, isynnerhet
till Erkebiskopen, hvars anseende hos det Lutherska
presterskapet Konungen synes hafva fruktat, och hvars
tillgifvenhet för sig, ehuru befästad också genom frändskapsband,
ban ständigt misstrodde. En ny orsak bärtill fann
Konungen uti Erkebiskopens gensträfvighet mot hans förehafvande
att äkta sin aflidna andra gemåls systerdotter. Om
Erkebiskopen och de öfrige härom rådförde prester slutligen
måste dertill lemna sitt samtycke, så bevisar likväl både
Konungens behof deraf och svårigheten att det erhålla,
huruledes de andligas magt i sådana mål ännu erkändes och
äfven var nog kraftig för att i det längsta motstå den väldige
monarkens, af hans verldslige rådsherrar nitiskt understödda,
begär. Af Laur. Petri märkvärdiga berättelse om detta mål,
hvilken förvaras i Upsala’Akad. Bibliothek, är en del tryckt
i Celsii Mon. Pol. Eccl. sidd. 03—114. Jfr Celsius, sid.
725 lf. Hallman, sidd. 112—114 har en mindre detaljerad
berättelse än Celsius, och afviker äfven, liksom Gezelius, i
en vigtig omständighet, då han säger att Erkebiskopen,
o-ktadt allt motstånd, likväl förrättade majcstäternas vigsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
