Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Petri, Laurentius.
sträcka den ofvannämde ytterligare reformationen af
kyrkoväsendet. Det vadliga uppror, som Dacke anstiftade, för
hvilket, hland andra skäl, de redan skedda
religions-förändringarna samt tillgreppen af kyrkors oeh klosters skatter
tjenade till förevändning, och som underblåstes af del
pa-pistiska anhanget inom och utom riket, manade ock den i
sina företag väl djerfve, men dock varsamme Konungen, att
ej till allmän hälskhet uppreta äfven det protestantiska
presterskapet Och med delta öka antalet af sina oförsonliga
fiender. Hans sorgfällighet, under delta uppror och näst
derefter, att äfven inför främmande folk söka ådagalägga
nödvändigheten och hofsamheten af den kyrkoreformation, som
han utfört, bevisar äfven, att han insåg osäkerheten af sin
ställning. Emedlertid är det sannolikt, att han gerna skulle
hafva önskat att närma den Svenska kyrkoförfattningen till
en preshyterisk under konungsligt öfvervälde, och lika
troligt, att den 1547 inkomne Hertig Eriks præceptor,
Fransmannen Dionysius Beurreus, ifrig anhängare af den
Calvin-ska reformerta läran, underblåst denna lust. Denne man,
som 1562 blifvit Riksråd och hade Konung Eriks synnerliga
förtroende, sökte, i förening med andra Fransmän af samma
trosbekännelse, hvilka under löfte om fri religionsöfning fått
inkomma i riket, att, der bereda Calvinismen insteg.
Från detta håll uppstego således uya moln mot den
redan åldrade Erkebiskopen*), särdeles sedan religionsfrihet**)
blifvit utlänningarne förunnad genom ett Kongl. Påbud af d.
6 Mars 1561. Men den frimodige och vid Luthers lära
stadige prelaten mölle de nya anslagen ined kraftigt motstånd
och vexlade med Beurreus skarpa dogmatiska stridsskrifter
(jfr Baazii Hist. Eccl. Sveogoth. p. 200). Långt ifrån att
bringa tvisligheterna till slut, gjorde dessa dem endast lilli-
*) Att Erkebiskopen denna tid icke blott var primus inler pares,
synes af de visitationer, som af Erkebiskopar anställdes utom deras
egentliga stift. En sådan gjordes ännu af Erkeb. Abrali. Andrea: i
Linköpings stift ISilß. Se det märkliga protokollet hos Troil V. 352.
**) Enligt uppgifter i Tlieophrosyne. Järta nämner endast ett
"löfte om fri religionsöfning", hvilket utlänningariie åberopade.
Geijer (II. 177) yttrar: "Öfverflödiga helgdagar och åtskilliga vid
gudstjensten ännu bibehållna katholska ceremonier afskaffades.
Konungen lät kungöra, att ban öppnade sitt rike till en fristad för alla
förföljda protestanter. Månge, i synnerhet Fransmän, inkallade af
Beurreus, begagnade sig deraf. Calvinisternc grundade stora
förhoppningar på den nya Svenska Monarkens kända benägenhet för
deras lära, oeh vid underrättelse om hans frieri till Elisabeth
uppvaktade honom Calvinus sjelf med bref."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
