Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Petri, Laurentius.
gare. De främmanile trosförvandteme beklagade sig inför
Konungen, att det Svenska presterskapet oroade dem genom
hårda tillmälen, utropade dem för gudlösa kättare,
anabap-tister, sacramenterare o. s. v. samt framlemnade sin
trosbekännelse, der artiklarne om predestinationen ocb nattvarden
visserligen äro i lindrigare termer affattade, men likväl så,
att de Calvinska idcerna ej otydligen röja sig. Delta blef
ej beller oanmärkt. Men striden bade af en särskild
anledning under tiden urartat till en tvist om en mera speciel
fråga, i hvilken likväl samma partier visade sig verksamma.
Under kriget med Danmark och Lubeck, genom hvilket
tillförseln frän utrikes orter ganska mycket försvårades,
uppkom i landet en sådan brist på vin, att på åtskilliga orter
sacramentet ej kunde utdelas. Man började tala om ett
förslag, som Beurreus eller någon af hans landsmän anses hafva
påfunnit, att i stället för vin nytlja vatten, mjöd eller
någon annan dryck. L. Petri, som häri såg en afvikelse från
Christi ordning, ville att menigheten skulle på annat sätt
tillfredsställas och utfärdade derföre ett herdabref.
Konungen kallade kort derefter Erkebiskopen jemte Biskoparne i
Strengnäs och Vesterås till Stockholm för att rådgöra med
dem i deuua sak. Beurreus kom då fram med förslaget att,
i brist af vin, nyttja vatten eller något fluidum; och Biskop
Ofeeg. förut i de Calviuistiska stridigheterna mindre
uppenbarligen gunstlingens mcilLållare, trädde nu oförtäckt pn
hans sida. Att något formligt beslut denna gång skulle
blifvit fattadt oeh äfven underskrifvet, såsom Celsius (K. Erik
XIV:s hist. 2 uppl. sid. 194) säger, derom har man skäl
att tvifla; sannolikt är, att den villrådige Konungen hotat
Biskoparne med sin onåd, derest de ieke ombesörjde, att
sacramentet blef utdeladt, men derjemte förklarat, att ban
ej ville hafva något kätleii i landet. (Detta synes sannolikt
af Ofeegs Förklaring af d. 25 Sept. 1564. Om ock hans
berättelse är partisk, så kan den ej gerna vara alldeles
uppdiktad. Erkebiskopen, i sitt Bref till Fjerdhundra
prcster-skap af d. 8 Juli 1564, skulle visserligen ej hafva förtegat,
om något beslut blifvit fattadt enligt bans egen tanke; men
ban nekar, att något beslut i saken vore honom bekant,
sådant som Ofeeg i ett föregående Bref föregifvit).
lland-lingarne i målet äro meddelade af Troil.
Konungen säges sedermera hafva brefvexlat med några
Tyska theologer om saken, som ändtligen slutades dermed,
att en skrift, uppsatt af Erkebiskopen eller åtminstone efter
hans förut afgifua utlåtande, blef af samtliga Biskoparne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
