Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piiii, Laurentius.
äfven af Ofeeg, och några andra prester såsom derå*
gemensamma trosbekännelse gillad och undertecknad. Och
Konungen, som länge hade önskat ett slut pä alla genom de
främmande trosförvandterne väckta oroligheter, utfärdade ett
Bref, der ban strängeligen förböd dem att skriftligen eller
muntligen utsprida sina meningar. Man fiuner väl, alt den
vaksamme Erkebiskopen äfven sedermera sökt alt motarbeta den
Calvinska lärans insteg; men från denna sida blef det på en
tid åter lugnt. Fäderneslandet blef en tummelplats för nya
skakningar. Tidens oroliga skick, som gaf andra
angelägenheter ett högre interesse, bidrog äfven att trygga det strängt
Lutherska partiets seger. Erkebiskopen uraktlät ingenting
att framdeles förebygga dylika nyheter; flera gånger
utkommo af honom förklaringar och förordningar deröfver. (Jfr
Bühs, som i allmänhet föga mildt bedömmer L. Petri).
Vid Konung Eriks förmälning förrättade Laur. P.
vigseln, och under den påföljande hösten, då Konungeu var af
sina bröder i Stockholm med härsmakt innesluten,
undandrog sig ej Erkebiskopen alt närvarande bispringa honom
med råd. Under den fruktan och oro, som vid detta
tillfälle herrskade bland Stockholms invånare, berättas det, att
magistraten och borgerskapet, som hellre ville med godo
öfverlemna staden åt Hertigarne, än blottställa densamma
för krigets förödelser, rådfrågat Erkebiskopen, om de,
under en så hotande fara och under Konungens enständiga
vägran, kunde, utan brott emot sin trohetsed, underhandla
med Hertigarne. Man menar, säger Celsius, att
Erkebiskopen ej skall hafva ogillat deras skäl; men man känner ej
med visshet hans tänkesätt i anseende till Konungen och
Hertigarne.
Man finner en annan och mera bestämd uppgift, heter
det i Theophrosyne, "som vore en fläck på den gamle
patriarkens ära, om den kunde ledas i bevis." Efter en
misslyckad anläggning att befria Erik och åter sätta honom på
thronen, skall Konung Johan hemligen inför Rådet hafva
väckt fråga om förkortandet af brödrens lif; hvartill de
fleste af Bådet, äfvensom Erkebiskopen och tvenne andra
Biskopar uti en särskild skrift skulle hafva samtyckt.
Berättelsen är fullt historisk och kan ej förnekas (Geijer II. 218).
Sedan Erik blifvit störtad och Johan gripit dess spira,
var denne Konung genast sorgfällig att tillvinna sig
anhängare inom de mäktiga stånden. Han beviljade ej blott åt
adeln vidsträckta privilegier, utan tillerkände äfven
presterskapet nya friheter ocb fördelar. Af denna läglighet be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
