Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius d. y. (Gothus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i IX» P b tji i, Laurentius, d. y.
biskopen, innan ban erhölle Konungens confirmation; samt
derefter en, Kyrko-Ordningen af IS7I förklarande,
Ordi-nantia, som Konungens sekreterare Fechten författat, och
hvilken ej allenast d. 16 Mars Ii>75 undertecknades i
Stockholm af Erkebiskopen, Biskoparne i Linköping, Strengnäs,
Vesterås och SJtara samt några andra af det högre
presterskapet, utan äfven derefter af fem Professorer i Upsala.
Denna så ofta klandrade, men så föga kända och ännu
mindre förstådda Ordinantia, hvars befrämjande eller fega
medgifvande man högligen lagt Erkebiskopen till last, innehåller
likväl icke någon bestämd papism, utan polemiserar
tvert-om kraftigt mot flera påfliga läror och missbruk.
Erkebiskopen var nemligen, efter elt träget studium af
kyrkofäderna (ban höll äfven såsom Erkebiskop föreläsningar öfver
dessa i Upsala), stämd för samma medelväg emellan
katholi-cism och protestantism, som Konungen sjelf helst ville gå.
Man har bland annat smädat denne Erkebiskop derföre,
att han kunnat underskrifva en sådan sats uti Ordinantian,
som den rörande den hel. Skrift. Derom yttras nemligen,
att "Skriftens rätta utläggning och förstånd icke slår uti
hvars och ens förnuft och kraft, utan är Guds synnerliga
gåfva och den Helga Andes Verk"; att "egen utläggning
kallas den, som hvar och en uti Skriften och den chrislliga
lärdomen efter egen mening och godtyckte gör emot
Skriftens grund och trons egenskap, föraktandes hvad
gudfruk-tige uti saken kunna tillförene rätt hafva betänkt och lärt";
att "såsom det är en stor öfverdådighet någon mening och
lärdom införa utan den hel. Skrift, så är icke mindre
öfverdådighet bruka Skriften emot Skriftens grund och mening,
hvilket ofta kan ske, när man icke tillförene tillser hvad de
gamle, sannfärdige och gudfruklige kyrkans lärare,
synnerligen de, som näst Apostlarnes tid och i Christenhetens
första begynnelse hafva lefvat, derom hafva lärt och skrifvit,
som med Skriften och hennes rätta grund öfverens
kommer"*); att "ändock man icke gör Fädernes skrifter lika
goda med den h. Skrift", utan bekänner att den är såsom
"ett rättesnöre och en prof&ten till alla skrifter, eho de
helst hafva varit och ännu kunna vara, som dem skrifvit
hafva och ännu skrifva, så vill man, att de utläggningar,
•) Det tyckes bör» ursäktas Erkebiskopen, om Lan ej ville yrka,
att femton hela århundraden efter Ckristus lefvat i fullkomligt mörker
och missförstånd om hans lara; dermed ingalunda förnekadt, att
Reformatorerna öfver flere punkter, om än iekc öfver alla, spridt ett
högre ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
