Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnskiöld, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Reiiinsköid, Ctu-l Gustaf.
af händelsernas, efter hvad han sannolikt förmodade,
lyckliga utveckling."
Lewenhaupt och Gyllenkrook efterlemnade memoirer: —
R. skref intet och efterlemnade inga närmare anförvandter,
som förde hans talan inför efterverlden; sålunda har man
utom Norberg, nästan endast de häda förres anteckningar
att tillgå, och bada voro hans personliga ovänner. Rländ
dessa var åtminstone Lewenhaupt en -ärlig man och vi äro
öfvertygade, att ban icke med veit och vilja skrifvit ett
ord osanning. Men ban tillhörde ett helt annat krigssyslem:
äfven om hah icke varit R:s ovän, skulle ban icke varit i
slånd att uppskatta hvarken R:s eller Carl XII:s krigiska
förtjenster. Han yttrar om sig sjelf att ban "aldrig gjorde
svåra saker till lätta." Han liade enligt sin egen utsago emot
sin egen böjelse blifvit Soldat; ban hade gjort sin skola först
under Eugene sedan under de holländske generalcrne, och
ansåg alltid dessas stridskonst såsom den enda rätta. I
Sverige hade deremot en annan utvecklat sig under den store
Gustaf Adolph: dess grundsats var uf Carl XII ofta uttalad:
våga i Ive k an! ehuru visserligen den store Konungen
alltid leddès af stor försigtighet (utom när det kom an på hans
eget lif) och af omtanke om soldatens lif. Enligt delta
system brydde man sig föga om fästningars belägring, gick
rakt på målet och kastade sig genom ilmarscher öfver
fienden utan att noga räkna den. I donna rigtning, understödd
af öfverlägsna taktiska talenter, hade Hertig Bernhard,
Baner, Torstenson och Carl Gustaf fortgått; genom dem hade,
oaktadt nagra särskilda motgångar, Sverige hittills "gjort
svåra saker till lätta", och laggt sitt svärd i Europas
vigt-skål. Med Cail XII hade denna krigskonst uppnått sin spets,
utbildat sig till ett verkligt öfverdåd. Men ännu hade
lyckan i nio år oaflåtligt följt det nordiska lejonets bana, och
det häpna Europa satte Carl XII så länge ban gynnades af
inedgångeu öfver Vilhelm, Eugene och Marlborough. I R.
fann Carl en likartad natur. Derföre satte de å sin sida
(ehuru med orätt) intet stort värde på den methodiska L.,
och rådfrågade honom icke, hvaröfver denne, af naturen böjd
till misstankar, ickc ulan sk;il fann sig sårad. R:s
dispositioner vid Pultava voro således L. fullkomligt obekanta;
deraf följer dock icke att R. ej hade någon plan och, såsom
Lundblad antager, var en oskicklig anförare. Sådant låter
svårligen antaga sig om eu fältherre, som under tvenne
Konungar och tvenne krig deltagit i tolf stora slagtningar
och mer än trettio smärre Iräffningar, och i nästau alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
