Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeckius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R u u o u <: ■ i L » , Jvfmti. 300
tjenster, hvilka han hoppades kunna öfverskyla hans
offen-sion. Hans strid med Messenius, hela hans lif, hans skrifter
bure vittne om, att han ej vore en papist. Skulle denna
sekt olyckligtvis i framtiden blifva radande i landet, så
skulle man ofelbart gräfva upp hans lik och bränna det i eld.
Riks-Cancelleren anmärkte, att denna excusatio vore
superilua; vår mening är ej, att Dominus Episcopus vore
någon papist; då skulle vi på helt annat sätt procedera; men
väl hade man ej utan ohillighet tyckt sig skönja, att han
ville ställa upp en trappa till påfvisk höghet och vidga
jurisdictioncm ecclesiasticam. Bättre hade varit, om han
samlat de privilegier nu galla, än framsöka andra ur
Be-buff, Codomanno ocb Lucæo. Men edra tjenster vid
Akademien, vid Hofvet, vid visitationen i Estland och i edert
biskopsdöme hafva gjort Eder considerabel och venerahel,
och causerat en respect hos oss. Det gör oss alltså ondt,
att vi råkat med Eder i denna controversien; jag hade fast
hellre tänkt, att Dom. Episcopus skulle vara Regeringens
högra hand m. m. Derefter gjorde Riks-Cancelleren honom
åtskilliga förmaningar och gaf tillkänna de vilkor, hvarpå
denna sak skulle få förfalla.
Biskopen erkände vigten af de instantier och insagor
Riks-Cancelleren gjort emot hans välmenta förklaring, och
sade sig icke vara kommen att lägga sig i någon disputatE
med Hans Exc., utan för att afbedja hvad som kunde vara
försedt. De förmaningar mig äro gjorde, dem vill jag taga
i akt och låta gå mig till hjertat, dem minnas ocb rätta
mig derefter, så länge jag lefver. Tackade slutligen
Begeringen och Bådet för hvad honom gunstligen förlåtit var,
och tog hvar och en af ledamöterne i hand; hvarefter
Biks-Cancelleren yttrade, att denna sak numera vore helt och
hållet död och förgäten.
Den blef det dock icke, hvarken å ena eller andra
sidan. Bokens utgifvande medförde den verkan, att Biskopen
i Vesterås gick miste om deu efter Kenicii död d. 5 Fehr.
163G lediga Erkebiskopsstolen, hvartill ban och Paulinus
erhållit de flesta rösterne. Båda hade gått samina bana och
täflade med hvarandra i förtjenster. Likasom B. hade
Paulinus varit först Matheseos, sedan Theol. Professor, derpå
blifvit Biskop och gemensamt med B. erhållit doctorshatten;
båda afledo på samma år, men P. 10 år äldre. Förgäfves
talade för B. i Bådet Biksdrotset, Dela Gardie, Brahe,
Fleming m. fl., men Biks-Cancelleren sade: "B. kommer alltid
att sträfva emot Regeringen och blifver sem Erkebiskop än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
