Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeckius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
It c i> i! v. c K I ii * . Johan.
farligare." Paulinus blef nämnd. Vid 1657 ars Itiksmüte
gillades utnämningen väl af de flesta stiften, men Erkestiftet
påstod, att dess rätt ej blifvit iakttagen, emedan Paulinus
ej inom detta fått en enda röst. Det tyckes ock*), som
skulle R. och hans vän, Professor Lenæus, personligen
antastat den utnämnde Erkebiskopen. De båda förre blefvo 1
Rådet uppkallade och så allvarsamt bestraffade, att R.
yttrade: "Jag har talat efter samvete, men blifver handterad
som Elias." Oxenstjerna svarade: "det är stor skillnad
e-mellan Elias och Biskopen i Vesterås. Elias led för
religionens skull, men J för jurisdictioncns, och derföre att J
viljen sticka eder fot in i rådstugan." Men om J, Biskopar,
icke viljen vara foglige, skole vi förordna Superintendenter
jemte eder, då eder makt skall blifva lagom. Jag frågar
eder andre af presteståndet om J ären nöjde med Paulini
utnämning?" Hvarpå alla svarade ja. R. bibehöll sin groll
mot den segrande medtäilaren och satte sig vid de följande
riksdagarne hårdnackadt emot hans förslag till förbättring af
Sv. Psalmboken, Catechesen och Böneformulären. Dcttu kan
synas otacksamt, då Paulinus under processen så laggt sig
ut för sin medbröder; men troligen fordrade denne ett
kraftigare medhåll i striden för kyrkans rättigheter.
Besynnerligt är, att samme man, som fordom kämpat
emot Katholiker och Calvinister, sjelf blef misstänkt för
brist på renlärighet, i det ban skulle hafva gynnat den till
Sverige ankomne Skottländarn Dury’s bemödande, att
åstadkomma en förening emellan Lutherska och Calviniska kyrkan.
Enligt den förklaring, som R. häröfver afgaf så väl vid
tvenne prestmöten, som vid riksdagen 1657, hade saken
blott varit den, att han i sitt hus med höflighet och
gästfrihet mottagit denne Skotte, samt tillåtit honom, att i
Con-sistorium få föredraga sitt förslag, hvarefter det skriftliga
svar honom meddelades, att, ehuru hans ändamål vore
ganska godt, dock sådana svårigheter mötte, som syntes göra
den åsyftade föreningen omöjlig. Detta svar hade Dury
tydt såsom ett bifall **). Märkvärdigt är i alla fall, huru
samme man, som, ungefär trettio år förut, så tappert
uppträdt mot Forbes, nu kunde erkänna samma ändamål för
"ganska godt." Dock försäkrade Oxenstjerna ännu 1640,
att man till Arosiensis i religionssaker kunde hafva
fullkomlig tillit.
*) Fryxell sid. 173.
**) Franzén sid. 2 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
