Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Olof d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
Rudbeck, Olof d. ä.
tvertom synes hans förhållande till Cancelleren vid denna
tid blifvit mer och mer förtroligt. Genom sin duglighet,
sitt lätta och glada umgängessätt hade ban tidigt förvärfvat
och bibehållit denne vittre och storsinnige Mæcenats ynnest;
kanhända förstärktes denna ännu mer genom gemensamheten
i deras öde, ty båda ansågo sig såsom förföljde och
förtryckte. R. fortfor att uppvakta Cancelleren än i
Stockholm, än på Wenngarn, än på Jakobsdal, öfver hvars växter
ban ock utgaf en bok, och stod med sin förman i en jemn
och oafbruten brefvexling: kanhända hade denne förut
aldrig varit mera liflig än de sednaste åren af Grefvens
lefnad. Under året 1084 skref R. till honom, sällan mindre
ofta än en, stundom två gånger i veckan. An meddelar
ban underrättelser om fortgången af sina arbeten, än
akademiska nyheter, än inlägger han förord för enskilda
personer, än klagar han öfver sina fienders förföljelser och
öfver censorernes orimlighet; än skickar han sin gynnare frön,
ympqvistar, vindrufvor, en brukspust, ostindiska pennor,
krabbor. Grefven sände till gengåfvor vin och
"conforta-tiver från Canarie-öarne." An tackar Professorn för
und-fångna penningar; Grefven hade nemligen till det botaniska
verkets understöd skickat 200 dlr, på en tid, då han sjelf
måst salja eller förpanta sitt husgeråd för att köpa
svagdricka, ljus och läkemedel, som ej kunde fås på credit!
Brefskrifvaren stod ej i bättre credit; ban hade på torget
köpt 100 tegel af en rådman, men denne ville ej skicka
det, förrän pengar först sändes. R. behöfde teglet straxt
och hade ej tid att genast gå hem efter mynt, utan tog,
midt på torget der han stod, kappan af sig, och gaf
borgaren densamma i pant. Än glädjer han sig åt Grefvens
löfte att komma till Upsala, bo hos brodern Petrus ocb
spisa middag bos honom sjelf, "Diogenes i tunnan." Han
önskar att den nyfödde "oxekalfven" (grefvens dotterson,
sonsonsson af Axel Oxenstjerna) måtte få starkare horn än
hans farfarsfader och stöta alla hans fiender, sä ock den
gårdens fiender, deri ban födder är."
Ehuru R. i allmänhet stod i fientligt förhållande till
sina kamrater, böra åtminstone tvenne män undantagas. Den
ena var Verelius; R. tog dennes parti ocb fäktade vid hans
sida i det lärda grälet med Scheffer, om Gamla Upsalas låge.
När samma vän gick ur lifvet, var det R. som öfver honom
ristade den runsten, som nu står pä Upsala kyrkogård, ä
*) De 1» Gari. Arch. VIII. »id. 10 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
