Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Olof d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
H ii s b e c k , Olof d. i.
Upsala, och ickc ens skonade Domkyrkan der detla arbete
låg i förvar. Några få stockar jemte tvenne exemplar af
bokens första del, utlemnade som prof, räddades
fullständigt;! för, dem skall i sonens lefnad redogöras.
Men det var hvarken detta verk eller upptäckten af de
lym-phatiska kärlen, eller hans många byggnader och öfriga
anstalter, som gjort Olof R:s namn mest frcjdadt. Redan före
Messenii och Burei tid hade man täflat om att göra det
urgamla Svithiod till vagga för veiidsculturen och
vetenskapernas fädernesland redan fore syndafloden. Denna ifver fick
ny fart genom Antiquitets-Collegii inrättning 1067 i
Upsala, som från landsorterna samlade till sig gamla
lagböcker, Isländska sagor, krönikor och permebrcf, hvilka
utgåfvos, öfversattes, conimenterades. Fosterländska
fornkunskapen var den tiden en nationaisak; störste hedern hos
Konung och allmänhet vann den, som, genom djerfva
combiuationer och hypotbeser, kunde leda Sveriges anor,
dess civilisation och kämpa-ära längst tillbaka: de lärde
männen trodde sjelfva på sina griller och tilläto sig, i
nödfall, små piæ fraudes till fäderneslandets berömmelse.
Fåfängt sökte Sckefierus alt äfven i svenska historien införa
en sansad kritik. R., som öfverallt ville vara den främste,
beslöt, ehuru aldrig medlem af detta Collegium, all
öfver-flygla dem alla genom sitt snille, siu dristighet ocb sin
omfattande beläsenhet. Han drog sig tillbaka från cadavren,
sina lärjungar, Consislorium och trägården, för att kasta sig
in i fornforskningen; ifrigt studerade ban isländska i
jcmn-hredd med de gamla auctorernc. Frukten deraf var den
bekanta Allantican. Grundtanken till detta colossala verk
upprann *) vid beskådandet af en charta öfver det gamla
Norden, som hans vän Verelius åt sig uppdragit, under det
han arbetade på Hervarar-sagan. R:s lifliga inbillning blef
slagen genom en mängd svenska ortnamns förmenta likhet
med dem, som förekommo hos de classiska auctorernc: som
en blixt uppsteg hos hos honom den tanken att del gamla,
mystiska, af hafvets vågor begrafna Atlantis icke vore
något annat än vårt Sverige, att alla de äldsta folkslageus
gudalära, cullur, folkstammar badc sitt ursprung från norden.
Sedan denna mening engång var fattad, öfvertygade ban sig
att Platos korta och temligen allmänt hållna beskrifning på
detta fahelland passade, drag för drag, på värt
hyperboreiska fädernesland. För att derom öfvertyga, använde ban
*) Upsala Tiiln. 1779 sia. 195. Äerell sid. 101,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
