Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 Runius, Johan.
kommen lustig broder. Kongl. General-Gouvcrneuren Grefve
Stromberg tog bonom slutligen till sig såsom> lärare for sina
barn och gaf honom titel af sin Handsekreterare: högre
uppsteg R. aldrig på den af honom besjungna "Äran» Trappa."
Ännu i October 1712, blott nio månader fore poetens död;
finna vi bonom corrigerande Grefve Claes Strömbergs sista
Excercitium Styli. Då en samtida versmakare, Broms yttrar
om R., att
Han ull och blaggarn mer än sidenstycken »let;
ocli han sjelf, klagande öfver beställningarna af de tallösa
tillfällighetsverser, hvarmed ban öfverbopades, frågar:
Bli dä min düd och dagliga bröd slika persar och versar?
måste conditionen ej länge varat i detta förnäma hus, der
poeten väl måst vara anständigt klädd och der ban väl ej
behöfde rimma för bröd. Dessutom berättas hans gynnare
Stromberg understödt honom. Under sin sista lefnadstid
flödade hans versåder mera ymnigt än någonsin: Gör icke jag,
säger ,ban , —
Gör icke jag livar dag grift-skrifter, gift-skrifter ogifter?
Rimmar o c Ii hostar ibland, hvar om ann, icke tungan och lungan?
Hjertskott och hjernbrott ihop: två ofredsamma, ledsamma sysslor.
Oansa gir an, ibland: men städse må snart giira ledie:
Och lika smak, samma sak är, rimma hvar eviga timma.
Alltför trädt gür oinüjcli’ godt. Förmågan, åhågan,
Kraft och saft tynes af, går i «jvaf, förslöses, utöses.
Man ser af dessa rader, att sjukdom nu börjat infinna
sig, troligen en följd af ett oordentligt lefnadssätt, deladt
mellan pokalen, poetiska ansträngningar och armod, —
äfvensom att dessa tvungna lekar med Sånggudinnorna, hvilka
annars, så vidt de voro fria, voro poetens lust, nu mera
under kroppsliga plågor voro honom en leda. Meu han "höll
i" ända till sista slutet:
Fast jag har os för ros, fast ofta profiten ä’ liten,
Sysslan ä’ tung, och helsan ä’ tunn, och all åtalan osunn,
Luften ä’ ljum och hjernan a’ dum utaf matthet och trötthet.
Dagen fore sin trettiondefjerde födelsedag hade han yttrat:
Har Majus varit svår och bitter tid för Runius ,
Så ger väl honom Gud en ljuf och rolig Junius.
Dock förunnade honom Försynen endast att helsa dess
första dag. På denna dag hade han sagt: jag kan ej bli frisk
förr, än i min födslostuud. Dermed mente han utan tvifvel
döden: också skall ban hafva förutsagt, att ban skulle dö
på sin födelsedag. Detta gick äfven i fullbordan: när den
sista stunden nalkades, tömde han tre glas i rad: det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
